Uttrycket ”att skjuta sig själv i foten” har väl sällan varit mer passande än senaste dagarnas händelser.
Öppnar länk efter länk idag, där Expressen, DN, SvD och andra med utbildade journalister har analyser om aktuella händelser.
Den mest aktuella händelsen just nu verkar vara mörkningen av det så kallade ”massövergreppet”.
Marcus Birro hade en metafor som fick mig att dra på smilbanden: ”Det är som att tysta ner klimathotet för att det annars kan gynna MP”.
Jag har alltid hävdat att det 1) inte finns någon så kallad pk-maffia (jag tror det handlar om grupptryck och rädsla att uppfattas fel) och 2) att det inte är av betydelse vilken nationalitet eller hudfärg en brottsling har. För en tjej som blir våldtagen kan det inte vara förmildrande om killen heter Andreas istället för Ahmed. Om du blir mördad av en person med annan hudfärg är du lika död som om du blir dödad av en med norskt eller svenskt ursprung.
När jag pratar om ”alla människors lika värde” tänker jag först och främst på hjälpbehov och straffskala, att hudfärg eller ursprung inte ska ha betydelse för vilken turordning som gäller på akuten eller om brott döms olika. ( Så är det inte i alla delar av världen. I vissa delar har det till och med betydelse om du är man eller kvinna, hur ditt värde som människa är.)
Det finns ett antal ”fria medier” i Sverige, vars skribenter ofta är knutna till nationalistiska rörelser. För dem är ursprunget på förövarna första fokus. Inte offren, inte brotten utan rubrikens ”En nyanländ…”, ”En arabisk flykting…”, ”Litauiske Nerijus…”, avgör vad som är viktigast.
Jag har gått i polemik åtskilliga gånger i nättrådar, där skribenter skapat sin egen logik. En kommer jag speciellt ihåg, det var vid Ikea-mordet och någon skrev ”Så, nu har de lärt sig att det bara är att mörda så får de stanna”. När jag ifrågasatte vilka ”de” var och ironiskt ”om det verkligen gäller alla asylsökande?” blev jag totalsågad och kallad allt möjligt. Eftersom minsta gemensamma nämnare bland kommentatorerna som fokuserar på ursprung verkar vara att de röstar på sd är jag övertygad att jag aldrig ska rösta på dem. Om människor med så smalt tänk får makt och ska företräda mig i beslutande församlingar i frågor som rör ekonomi och välfärd, medan deras huvudsakliga intresse och logik handlar om människors ursprung- nej tack. Det blir inte bra. De kanske kan tänka sig en annan ordning i straffskalor beroende på hudfärg? Eller ”vård till svenskar först”? Det är dessutom flest män som engagerar sig politiskt i sd, dessutom har det visat sig att flera begått brott och hamnat i brottsregistret. Jag vill företrädas av politiker med andra värderingar helt enkelt.
Men det som händer nu är heller inte bra.
Det tar flera dagar innan nyårsnattens händelser i Köln når media i Sverige. Eller rättare sagt, det tar flera dagar innan de rapporterar.
Men när de väl rapporterar, så är det som att korken i ketchupflaskan totalt ramlat av. Nu har det hänt saker inte bara i Köln utan för längesen i Stockholm och i Kalmar och i Helsingfors och flera andra ställen. Och idag den 12 januari analyseras det som aldrig förr, välskrivna artiklar av etablerade skribenter som aldrig tidigare knystat ett dugg utan gjort precis som jag själv, blundat för en eventuell annan minsta gemensamma nämnare.
Att begå övergrepp är precis lika allvarligt vem som än gör det. Ett rövhål är ett rövhål, kort sagt. Varför övergreppet begås är av visst intresse, om det handlar om att förövaren själv varit utsatt som liten bör man arbeta förebyggande så utsatta barn inte blir förövare själv i framtiden. (Blir barn till alkoholister oftare själv alkoholister bör man arbeta förebyggande med det, etcetera). Handlar det om socialklass och/ eller uppgivenhet leder till fler brott av viss karaktär bör man utreda vilken politik som ska gälla för att förebygga det.
Men om den minsta gemensamma nämnaren är män, hur gör vi då? Om den minsta gemensamma nämnaren är män med annan kvinnosyn, hur gör vi då?
Vad sd vill göra vet vi, deras svar är att stänga gränserna.
Men det är här geväret i foten kommer in, genom att inte prata om just den minsta gemensamma nämnaren blir det tvärtom mot vad jag tror vi 80% som inte röstar på sd vill.
SD ökar, och gränserna stängs för dem som verkligen behöver skydd och som vi vill öppna armarna för.
Jag är också rädd att uppfattas fel, precis som journalisterna och poliserna.
Jag är livrädd att låta som sd eftersom jag aldrig vill förknippas med dem.
Å andra sidan är jag också livrädd för utvecklingen som beskrivs, till exempel här: http://www.svd.se/lat-inte-detta-normaliseras och önskar att de som bestämmer och faktiskt kan förändra tar krafttag mot främlingsfientlighet SAMTIDIGT som de tar ställning för trygghet. Om män gör anspråk på samhälls-sfären och genom hot och våld tar för sig, så rubbas den jämställdhet som kvinnor före oss i generationer fått kämpa för.
Det ska inte vara en kamp.
Gör om, gör rätt.
Hur gör vi från nu och framåt? Vem har svar?