Dödsstraff.
Bara ordet får håren att resa sig, eftersom det känns så barbariskt. Och logiken haltar ” eftersom du dödat och man inte får döda måste du får ett straff så vi måste döda dig”.
Men det finns också ett men.
Om någon tagit oskyldiga liv, ett eller flera: vilket straff ska vara vederbörande få som står i paritet med brottet? Som Englas mamma säger ”kalla det inte livstid, för det är det inte”, angående mannen som mördade hennes lilla dotter. Hur blir det den dag han kommer ut från fängelset (för det gör han) ? Spelar vi rysk roulette med fler liv?
Hur hanterar vi nazisterna?
De är motståndare till demokrati, men vill lyda under demokratiska lagar att få demonstrera och ge uttryck för sin medborgerliga rätt till yttrandefrihet. Alltså själv få fördelarna med demokrati men inte tycka andra ska få ha det. Är det inte ett dilemma? Att demokratiskt ge dem möjlighet att avskaffa demokratin? Å andra sidan, om de inte får demonstrera, så är vi ju inte bättre själv, då har vi ju redan det samhälle de önskar: att några godtyckligt ska få bestämma vilka som får eller inte.
Och hur hanterar vi människor som inte tycker att alla människor har lika värde? De som tycker att kvinnor behöver förmyndare? Hederskulturer finns runt om oss, och sättet att se på kvinnor som mindre värda. Hur behandlar vi dem? Som kulturrelativismen och låta allt vara ok eller bestämma sig för att utgångspunkten inte går att rucka på? Den som inte behandlar sina medmänniskor enligt principen lika värde blir inte heller själv behandlad så? Är det rätt väg att gå, eller är det inte att sjunka till samma nivå?
Dagens betraktelse och fundering.
Ingen lösning i sikte.