Hade tablån bara bestått av dokumentärer eller frågesporter hade man visserligen blivit mer allmänbildad, men ibland är program som Lyxfällan, Arga Snickaren, Du är vad du äter och How clean is your house en lagom dos upphetsning i förnedringsteve.

Alla av dessa går ut på samma sak, en familj eller person utsätter sig för att bli skälld på och uthängda som slarvers. De får besök av ”överförmyndare” som talar dem tillrätta och läxar upp dem och så slutar allt lyckligt när slarversarna gör som överförmyndarna säger. Om det gäller att sälja av sitt hem, äta ordentligt eller lära sig städa.

Jag tycker å ena sidan det är så tragiskt att människor blottar sina misslyckanden i nationell TV för att i slutändan få en present eller visa sitt nya ”lyckade” liv, men å andra sidan glöms personerna bort ganska snabbt efter sina 15 minuter i rampljuset. (Eller nja, jag såg några vid bussen för ett tag sen som jag kände igen, och det efter ett Grannfejden-program för flera år sen. Deras ansikte etsade sig fast och jag tittade fortfarande med avsmak på deras nyllen. De saker som de sade i det programmet var så avskyvärda så det kommer man ihåg vare sig man vill eller ej ).

Däremot tror jag programmen har en danande effekt, för alla oss andra som äter för mycket/samlar på oss för mycket/har halvfärdiga projekt. Vi tittar på dem som har det mycket värre och tänker ”puh, tur det inte är jag” men samtidigt blir vi inspirerarde att äta bättre/göra budget/ slutföra projektet med listerna i sovrummet. Eller vad det nu kan vara.

När jag tittar på de brittiska damerna som städar halvårsgamla matrester inpirerar det mig att dra några extra varv med dammsugaren. När jag ser Anna Skippers stränga blick när hon häller kaffe över hamburgare kokar jag en kopp te istället. Och när Lyxfällandeltagarna säljer av gammelfarmors släktklenod och förväntas bli tacksamma för de 150:-den inbringar, får det mig att kolla elavtalen och klippa några kuponger från mataffärens reklamblad.

Jag har en god ekonomi, jag äter hyfsat och städar regelbundet, men ändå som vanlig normal medelåldring påverkar denna förnedringstv mig positivt. Och jag vill tro att om det gör det, så påverkar det kanske även den som sitter i skuldträsket att kanske göra egen budgettavla innan Patrick och Magnus lämnar över fullmakten. Och då har man trots allt uppnått nåt bra.

Ett svar