Så konstigt.
Ikväll anländer det sista schemat innan tjänstledigheten.
Varenda dag på den interna Facebooksidan för crew, är det någon som har sin sista flygning och tackar för sig. Hos oss går det ju inte att ha tårta och överräckning av blommor av arbetskomisarna, de är ute och flyger, så Facebook med alla kommentarer och lyckohälsningar är vidunderligt.
Under februari och mars slutar de flesta av dem som sade upp sig i höstas, men varje dag ser man meddelanden att ”nu har jag också tagit steget”. Det är så synd, det är så tragiskt att så många fantastiska människor väljer att lämna det som en gång var världens bästa jobb.
Kommande generationer kommer säkert också tycka det är en fantastisk arbetsplats, men få kommer pensionera sig som cabincrew, det blir som det var på 50-talet när man slutade om man gifte sig eller fick barn. Jag tycker det är så synd. Jag pratar av egen erfarenhet, men jag är mångfalt bättre som flygvärdinna idag än jag var som 21-åring, och erfarenheten är det som varit avgörande i de fall när det gjort skillnad.
Sentimentalt, så känns det.