Norrköping igår och Trelleborg idag, 2 olika föredrag men med lika glada människor.
Det har varit så skönt att få denna lilla paus från sorgen, att tvingats fokusera på annat. När man står och tittar in i 20 par glada ögon så blir hela livet ljust, även om tankarna kommer tillbaka i bilen på väg hem. Pausen gör att man ändrar tankecirklarna, och kan känna annat än ett sorgtungt hjärta för en liten stund.
Nu är det sommaruppehåll, men bokningslistan för hösten är så gott som full fram tom november. Jag har några kompdagar kvar, men annars får det bli bokningar med kort varsel när schemat kommit. Såvida inte jag går ner i arbetstid och tar in fler bokningar istället för att flyga lika mycket…
Tycker att båda jobben är så kul, så jag kan inte välja, men föredragen ger verkligen mycket energi tillbaka på ett annat sätt än flygningen. Ibland tär jetlagen mer än jag hinner återhämta mig, och vi pressas riktigt hårt i perioder i schemat för att utnyttjas maximalt. Jag förstår detta, ska det finnas ett skandinaviskt flygbolag måste det minst gå jämnt ut, och röda siffror kommer inte godkännas hur länge som helst. Alla måste bidra på sitt sätt, och jag lovar, det gör vi.
Att ta ut så många arbetstimmar står i relation till sjukstatistik. Och sjukskrivningar kostar också pengar. Det är en balans.
Mänskliga faktorn är viktig i flygbranschen, och det finns inte utrymme för misstag. Därför har alla en skyldighet och eget ansvar att själva känna sin gräns, och med en så lojal arbetsgrupp behöver man inte oroa sig för missbruk, det är ovanligt.
Ingen annan kan dock bedöma om det är för mycket eller hur trött någon är, för som människa påverkas man av faktorer som sömn och blodsocker och livet i sig själv. Är man väldigt påverkad av tex ett missfall, så kan ingen annan hävda att det inte påverkar jobbet. Skulle det hända något kommer man ifrågasättas om man var ”fit-for-flight”, och visar det sig att man inte sovit eller har gått igenom ett trauma ska man ta tag i det innan man ansvarar för andras säkerhet.
Detta ansvar kräver verkligen en djup och innerlig lojalitet, och alla fixar inte detta egenansvar. De blir inte långvariga i branschen, det blir fort genomskinligt om det skulle missbrukas.
Jag tyckte det var befriande att jag faktiskt kunde släppa tankarna på Mys, för jag trodde inte att det skulle gå. Jag trodde att jag skulle börja gråta om jag råkade tänka på det, och jag trodde inte jag skulle kunna vara glad. Men det gick. När jag åkte igår och idag tänkte jag att det varit lättare att presterat på ett jobb där jag inte behövt träffa människor istället för att ”vara på scen”, men det var helt ok.
Jag fick tillbaka så mycket ork och lust, det var skönt.