Bet av en plomb igår kväll. Det är en tragisk historia eftersom jag är så in i bänken rädd för tandläkarbesöket.
Själva tandläkaren är en snäll och proffsig kvinna jag gått till i över 20 år, som jag har fullt förtroende för, det är VAD hon gör i min mun jag känner skräck för.
Naturligtvis fanns ett återbud (kan aldrig bestämma mig för om det är bra eller dåligt, att stoppa huvudet i sanden är också behagligt), och nu har jag varit där och sluddrar på ett sätt som får mina tonåringar att le med hela ansiktet när jag försöker säga nåt.
Den ene följde efter mig och härmade mig i mina försök att säga ”s” som blev ”sch”. Till sist sa jag:
-Schluta nu annars feischer jag på dej!
Det var dagens roligaste tydligen, att mamma hotar att fisa på nån men inte ens kan uttala det. Tur man kan roa någon;)