Jag har varit hos tandläkaren och lagat en avbiten tand. Fråga mig helst inte vad jag gjorde. (Ok, jag åt en salt bilring och så bara hände det.)
Jag har svettningar, darrningar och det känns som jag ska svimma när jag sitter där i väntrummet och läser i vilken tidning som helst, jag fattar ändå inte vad det står. Idag försökte jag koncentrera mig på en artikel om självförsvar. Eller var det om hur man klipper äppleträd förresten? Det kan också ha handlat om mumierna, jag är inte helt säker. Hade ändå inga läsglasögon med mig och mina armar har med åren blivit en halvmeter för korta för att läsa bra.
Så hörde jag att de spelade någon musik som jag uppfattade som lugnande klassisk, det är säkert ett bra drag för att lugna normalrädda, men såna som jag kan lika gärna höra Ödessymfonin eller ACDC. Eller Lasse Stefanz. Ju större plåga i väntrummet, ju mildare behandling, intalar jag mig.
Stackars Margareta tandläkare, jag är en påfrestande patient.
Nu schka jag föschöka schäka.
Sist jag var hos tandläkaren, så var jag rädd att när jag kom hem och maken frågade hur det hade gått hos tandis – så kom jag inte ihåg att jag varit där! Totalt black out! Kommer ihåg promenaden dit och hem, men inte stunden där…. (ja, jag ringde och frågade om jag hade betalat…och yepp, ordentlig även under black out tydligen..)
haha ja usch tandläkaren är inte kul. var själv där hade hål, blir att gå tillbaka nästa vecka och laga! :O