En av mina kombattanter på Twitter undrar hur jag kan vara för yttrandefrihet men samtidigt mot att alla får framföra sin åsikt.
Det är ganska enkelt.
För att ett samhälle ska fungera och vara tryggt krävs vissa förutsättningar, grundläggande till exempel att man inte dödar varandra och att man talar sanning. (Tänk om det inte var så, att det var vedertaget och norm att döda dem man inte gillade, utan straff, eller att nyheterna var påhittade). Vi har också beslutat att demokrati är funktionellt, där alla är lika värda och varje myndig person äger en röst.
Om nu något parti motstrider sig detta, att alla inte har samma värde, att det skulle finnas” raser” som är överlägsna andra (för det första finns det inte olika människoraser, det finns bara olika hudfärg, men genetiskt är vi lika), och dessutom är mot demokrati genom att anamma revolutionstanken (det har nationalsocialister och kommunister gemensamt), så går det emot det grundläggande förutsättningarna för det fungerande samhället. I övrigt se klippet från Wikipedia nedan:
”Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration formulerar rätten på följande sätt: ”Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser”. En liknande text finns också i Europakonventionen om mänskliga rättigheter och FN:s konvention om civila och politiska rättigheter (se Artikel 19). Yttrandefrihet regleras ofta i ländernas grundlagar och handlar alltid om förhållandet mellan staten och individen, inte om förhållandet mellan individer.
Yttrandefrihet anses vara en av förutsättningarna för ett demokratiskt statsskick. I alla rättsstater, även de som klassas som demokratiska, finns det dock begränsningar för yttrandefriheten, varierande mellan olika länder. Till exempel har de flesta länder förbjudit hot om våld, och program mot mobbning (som även omfattar ord) finns. Även den som avslöjar militära hemligheter kan ofta straffas. Lagstiftningen varierar annars. USA har till exempel inte någon motsvarighet till Sveriges lagstiftning om hets mot folkgrupp som gör det kriminellt att hota eller uttrycka missaktning mot folkgrupper, medan den typen av budskap, däribland rasistiska budskap, är hårt reglerade i de flesta europeiska länder. Lagar mot förtal, olaga hot, spridande av konfidentiella material (militära hemligheter, sjukhusjournaler) samt uppvigling (t ex genom att, som ett ofta repeterat exempel säger, ljuga om att en fara föreligger i en stor folkmassa) är ofta reglerat i så gott som alla länder, medan förhandsgranskning genom censur numera är mycket begränsad.
Det är ett ofta aktuellt debattämne om personer som säger sig eller anses vilja avskaffa den liberala demokratin eller som hyser åsikter som står i strid med de så kallade universella värdena skall tillåtas framföra dessa åsikter.”