Det var förhandsvisning igår av filmen 50 shades of Grey, och min väninna som är marknadschef på ett köpcentrum hade ordnat ett event kring detta.
Mingel, popcorn och lite goodiebags (supertrevligt, många nya möten och goa samtal) föregick själva upplevelsen av filmen baserad på boken som fick världens kvinnor att få lite mer rosafärgade kinder.
Filmen är väldigt lik boken, för ovanlighets skull. Några färre samlag (tack och lov, i ärlighetens namn bläddrade jag förbi 27:e gången hon bet sig i läppen och de skulle ligga igen. Det blev lite copy/paste i samlagssskildrande i mellersta delen av boken) men ändå fem för många. Och jag som inte går igång alls på piskor och handklovar kom på mig själv att flykta bort i tankarna och titta på klockan vid ett par tillfälle. Snygga kroppar som har sex är inte precis en ny uppfinning. Man rör lite här och slickar lite där och så böjer kvinnan huvudet tillbaka och gapar lätt för att visa sin njutning. Mycket nakna bröst och rumpa. Alltså sex som det filmats sen urminnes tider.
Om jag skulle ge mig på att ge filmen ett betyg så blir det lågt. Det finns inget i filmen som gör den sevärd, storyn är tunn och gammeldags. Fattig vardaglig flicka som lever Svensson-liv träffar rik framgångsrik man som vill ha hennes kropp.
Någon sa igår efter filmen att det var ju intressant att sätta sig in i hans tankar och hans komplicerade personlighet.
Jag skrattade och sa ”yeah right” med glimten i ögat. ”Säg som det är, det är hans kropp, inte hans traumatiska barndom som är intressant”.
Men nu har jag sett den och man vill ju inte dö nyfiken;)