”Så mycket sprar du på att lämna Svenska Kyrkan”.
Ursäkta, men då har jag fler områden som jag betalar skatt till som jag också skulle vilja ha möjlighet att spara på och låta vara frivilligt för att jag ”inte tror på det”.
Jag tror inte på fotboll till exempel.
Jodå, det finns säkert massor av fördelar med att människor rör på sig, men vid matcherna i lilla Helsingborg går det åtskilliga miljoner till polisinsatser varje gång. Det är dessutom en ojämställd sport, herrfotbollen dominerar kraftigt, till och med är det så att HIF inte ens har ett damlag. Ungarna sorteras ut i tidig ålder för att de inte är bra tillräckligt. Jag går aldrig på fotboll, jag gläds när de vinner av sociala skäl (det vill säga: jag låtsas att jag bryr mig för att fotboll är ett allmänbildningsämne) och för mitt vidkommande hade jag gärna minskat min del i skatten till detta spektakel för att istället satsa mer på kyrkan.
Jag tror nämligen väldigt mycket på vad kyrkan gör.
Jag har haft en del föredrag i kyrkan som besöks av många ensamma personer. Den ensamma får nämligen alltid plats i kyrkan och det sociala ansvaret är gigantiskt. Det finns ett antal svenskar som sjunger i kyrkokörer, och kyrkorna står alltid öppna för människors kontemplation, inte minst när det händer katastrofer.
När ett barn dör samlas människor i närheten i kyrkan för att sörja tillsammans, bröllop vill många fortfarande ha i en kyrka. Även de som ”inte tror på Gud”. Och kyrkan står alltid där leende och tar emot alla, det finns ingen ingångskontroll av skattebesked vid ingången på julnattsmässan, så vad det handlar om är mer egoism och pengar än det handlar om tro.
Rubriken till artikeln på expressen.se bekräftar just detta. Hur mycket kan jag spara. Vad är bäst för mig. Jag, jag, jag.
Jag betalar sååå gärna, för jag vet att pengarna kommer människor tillgodo, och det gör en skillnad i deras liv. Den där tisdagsträffen där den ensamme åldringen får träffa andra människor än hemtjänstens korta besök. Prästen i fängelset, i Svenska Kyrkan i utlandet, kyrkobyggnaderna, körerna, konfirmationsundervisningen där tonåringar har någon att prata livsfrågor med.
Glöm att de pengarna än nånsin finns tillgängliga, betala din kyrkskatt och vare sig Gud finns eller ej så finns det åtminstone goda krafter i kyrkan som jobbar för medmänniskor.
Så kan man också se det.
Jag reagerade också mot denna rubrik!
Här har jag pilgrimsvandrat med de goaste vänner inom kyrkan, vi hade en pilgrimspass utfärdat av biskopen i Skara stift, vänlighet och kärlek var vad vi mötte på färden och alla fina besök i kyrkorna!
Läs gärna http://geddfishpilgrim.blogspot.se/ om du är hågad.
Kram Gerd ♥
Tack för ett bra inlägg!
Och vilket stök att anordna en begravning för någon som gått ur kyrkan.De är inte det lättaste det vet jag av egen erf!Jag är ej troende alls men har kvar mitt medlskap ändå handlar ju om små kronor!
Tack, du har satt pränt på det som jag tänker. Har jobbat inom Svenska kyrkan i14 år, och har hört de där argumenten, och i pressen kommer ju alltid den här diskussionen sista dagarna i oktober. Bra rutet, Anette. Mvh Siw i Värmland
Håller med dig helt! Mycket i kyrkan är otroligt bra. Mina barn har gått i kyrklig verksamhet ända från kyrkis till skogsmöss och mixen och älskar verkligen sina ledare, Lotta och Hellen i Kvidinge. Nu är äldsta sonen konfirmand. Det finns annat i livet man kan spara in på!