Jag gjorde en avslutande hemtenta i Ledarskap genom att analysera den gamle klassikern ”Riv pyramiderna” som Jan Carlzon skrev 1985.
Jag har aldrig läst den förr och jag lade också till genusperspektivet i min analys eftersom det ledarskap som är karakteristiskt för Janne, det transformerande, är ett ledarskap som passar både kvinnor och män utmärkt. (Jag kan utveckla det där en annan gång).
Om jag gör en koppling till handbagage-frågan som jag skrev om igår, så hade Janne troligen sagt såhär i boken, om det varit ett problem på 80-talet:
”Vi upptäckte att passagerarna var irriterade över att inte handbagaget fick plats, trots att det stod på biljetten att det var tillåtet med både rullväska och en ”personal item” (handväska eller dataväska). Vi förstod också på kabinpersonalen att det var ett stressande moment att ta emot passagerarnas irritation och att det ledde till förseningar att flytta om på väskor för att få plats plats eller tagga bagaget. Det var också slitsamt för deras ryggar, vi märkte att sjukskrivningarna ökade vilket kostar pengar. Därför var vi tvungna att hitta en lösning. Passagerarna ska känna sig välkomna hos SAS, det ska vara smidigt och enkelt att flyga med SAS. Personalen har ett viktigt jobb i att se till säkerheten, och att leta plats för handbagage till en irriterad kund tog fokus från det”.
Och sen hade Janne skrivit om hur han och dem han delegerade till löste problemet och hur han inkluderade den personal som jobbade med frågan, för att den lätt skulle implementeras.
Så tror jag att Janne hade gjort.