http://www.expressen.se/halsa/1.2605145/koppla-grepp-om-basta-kompisen
Kampsport för mycket gott med sig, kanske speciellt för kvinnor och tjejer skulle jag säga. Våra barn har tränat kampsport sen de var små, och jag märker tydligt på min dotter hur det format henne (även om hon det senaste året valt andra sporter).
Hon är för det första väldigt tydlig i sitt språk när hon inte accepterar att någon är ”på” henne. NEJ! JAG VILL INTE! och så visar hon med kropp och blick att hon kommer att ge motstånd. Bara det är ett första steg, eftersom många tjejer lämnar lite av ”dubbla budskap” när killarna håller på med dem. *fnissfnissslutafnissfniss*. Inte alltid är det lätt för killar att förstå när gränsen passeras från lek till allvar.
Det är aldrig en tjejs fel att killen misstolkar, men tjejer som visar tydlighet blir helt enkelt inte lika lätt missförstådda, tror jag.
En annan sak som är bra med kampsport är den respekt man visar träningskompisar och tränare. Så är det väl i och för sig i de flesta sporter, men eftersom många kampsporter härstammar från Japan som är respektens land genomsyrar den träningen än mer.
Var och en efter sin förmåga, säger alltid vår tränare.
Just nu är min förmåga obefintlig pga diskbråcket, men jag kommer igen. En brunbältartant förgås inte så lätt.