På min färgpalett som jag målar mitt politiska hjärta med, finns det plats för alla färgerna.
Det är både flera nyanser blått, grönt, rött och rosa.
Över tid, kort eller längre, så tar de olika färgerna olika stor plats. Det är inte så konstigt, modellen jag målar efter rör sig hela tiden.
En tavla som är helt rosa, helt röd eller helt blå är inte så snygg tycker jag. …
En helt brun får mig mest att tänka på bajs.
Igår kom jag till vallokalen och där stod det en massa kända ansikten och delade ut valsedlar. Jag kramade om moderaten och pratade lite med honom, sen min granne kristdemokraten och sen kom vänsterpartisten som jag också fick en go kram av och bytte några ord med. På kvällen var jag iväg och gjorde ett reportage utanför en annan vallokal och där stod en folkpartist jag kände, kram och prat även där.
Sak är sak och person är person.
Det är sex år sen jag lämnade politiken och fortfarande är det glada miner när vi ses. Det är ett gott tecken.