Jag är verkligen inget vidare på att laga mat. Till och med de enklaste rätter går jag bet på, och detta trots att jag faktiskt gick en termin på hushållsskola efter gymnasiet. (Något av det bästa jag gjort för övrigt, vi lärde oss massor. De begåvade lärde sig även laga mat)).
Mormor var kokerska och mamma är jätteduktig på mat, ingen idé att konkurrera liksom, så känner jag.
Försökte mig på den där kålpuddingen häromdagen som trots att jag följde receptet nästan slaviskt (nästan skrev jag, jag ska berätta vad jag missade…) blev den inte så bra. Jag vet vad som gick fel, och 1) jag hade mer färs än det stod i receptet 2) jag hade för liten form till så mycket färs. Detta gjorde att den aldrig blev klar, den var fortfarande röd inuti efter 1,5 timme i ugnen. Vi fick till slut ta ut den eftersom blodsockernivån var nere på ”grav irritation”, och så stekte vi till den på stekjärnet. Smaken var väl bra, men det var ju inte alls så det var tänkt.
I min värld skulle puddingen tas ut ur ugnen, lukta fantastiskt och barnen skulle säga ” Å mamma, detta var det godaste på länge”.
Nåväl.
Såhär stod det i receptet:
ca 300 gram blandfärs (jag hade ett kilo oxfärs)
1,5 tsk salt (ja, nåt sånt)
2 krm vitpeppar (tja, jag hällde på lite)
2 kokta kalla potatisar (jag tog 3, för jag hade 3 över sen gårdagens middag. Med så mycket färs tänkte jag det var ok)
4-5 dl mjölk (hällde på lite tills färsen blev som en smet)
smör till stekningen av 1/2 vitkålshuvud som jag strimlade med en osthyvel. (hällde också på en näve strösocker för att få lite sötma och krispighet)
Sen varvade jag kål och färs (började och slutade med kål) och sen in i ugnen 45-60 minuter, 175 grader (och min var i för liten form som sagt, så den var inte klar fast den var inne dubbelt så lång tid).
Om man följer receptet bättre än jag och inte tror en massa saker på amatörmässigt sätt kan säkert denna pudding smaka helt ok tillsammans med kokt potatis och lingon.
Eller kan man göra som jag gjorde idag, köpte kina-hämt-mat.