Vi är alla olika.
Olika livssituationer, olika kroppar, olika prioriteringar.
Jag har aldrig varit stor förespråkare av kollektiva lösningar som inte ger utrymme för individuella önskemål av denna anledning.
Kollektivet består av människor.
Godtycklighet är å andra sidan ingen betjänt av, det måste finnas vissa avtal och regler som godtas av alla demokratiskt. ”Så gör vi här”, typ. Bäst för flest.
Jag har ju många flygande kompisar på många olika flygbolag, och villkoren skiljer sig som natt och dag. Det finns ett gemensamt regelverk, EU-OPS, som alla måste följa. Men alla lokala avtal och den personliga relationen är olika. En av mina väninnor till exempel presenterar sig med förnamn när hon ringer trafikvakten på det bolag hon jobbar, det gör visserligen jag också men följt av mitt personalnummer som är egentligen det enda trafikvakten behöver. Jag som person är väldigt liten i stora SAS, och utrymmet för personliga önskningar och personliga relationer är inte så stort. Det kan jag sakna ibland.
Igår kom ett besked som gjorde att jag jublade av glädje.
Jag har oroat mig för sommaren, eftersom alla i Köpenhamn är tvingade att gå upp på heltid mellan 1/6 och 15/9 oavsett arbetstidsprocent. Man kan välja att få ut mellanskillnaden i tid eller pengar, fast pengarna kommer först tre månader efter och dagarna läggs ut när produktionen tillåter det. Så såg avtalet ut, och jag oroade mig för att inte kroppen skulle hålla för drygt tre månaders intensivt flygande. Det är ju hela anledningen i grunden att jag tagit ansvar att gå ner i tid, att studera för att kunna ha en Plan B om kroppen inte klarade det, och att ha tagit tjänstledigt för att ha tid att bli helt bra. Alternativet kunde varit att säga ”Tyvärr, nu är jag sjukskriven, och det är inte mitt problem”.
Beskedet igår var att efter en förhandling, med tagande och givande angående en annan ”försämring”, så stod det klart att de på deltid får behålla sin deltid även över sommaren. Jag är så lycklig, det gör ju plötsligt en stor skillnad på alla sätt.
För mig som individ i kollektivet.