Jag tänker på hur civiliserad och ociviliserad människan som väsen kan va.
För bara några veckor sen skrev jag om huliganerna i Helsingborg, som vid en första anblick inte har den minsta likhet med civiliserade människor. Det är väldigt svårt att föreställa sig hur någon som en dag slår sönder, sparkar ner och kastar bengaler på små barn, nästa dag sitter som en vanlig hederlig medborgare på ett kontor eller är personlig assistent. Kan någon vara så mångfacetterad?
Eller på trollen som Aschberg jagar och konfronterar i tv. Det är visserligen upp till mig som tittare att göra bedömningen om jag ”tycker hen verkar normal”, men ofta ser de ut och låter som vem som helst man springer på ute i verkligheten. De varken ser ut som troll eller har andra synliga tecken på någon mental störning eller drogpåverkan. Är inte det ganska läskigt? Att det är ”vem som helst” som sedan sätter sig i hemmets lilla vrå och skriver uppmaningar till främmande att de ska ta livet av sig eller kallar dem hora och slyna?
Förstanyheten igår var 21-åringen som har förgripit sig på småbarn. Idag är det pixlad bild och allt. Och förtvivlade föräldrar ger uttryck för hur de känner. De ger intrycket att vara högst civiliserad. Visserligen ger de uttryck för frustration över att ha mist tilliten och tryggheten de trott sig känna med att överlämna sina älskade småbarn till ett ställe där de skulle bli omhändertagna medan de själva inte hade möjlighet. Och så förgriper sig personalen. Vem har haft dåligt omdöme att ta in en praktikant som inte är att lita på?
Men ändå, de uttrycker sig civiliserat.
Jag däremot som läsare, jag kan ha vilka känslor jag vill. Och genom texterna så dyker tankarna genast upp ”vad hade jag gjort om det var mitt barn”?
Inte alls säkert att jag varken uttryckt mig eller agerat civiliserat. Troligen hade jag blivit mer som en huligan, grottmänniska eller troll. Om något slem hade rört min dotter när hon var på förskolan och jag fått veta vem det var, så hade jag kunnat agera på ett sätt jag aldrig annars hade kunnat tänka mig agera.
Ibland pratar man om att det är biologisk skillnad på män och kvinnor när det kommer till aggressivitet, och jag vet ärligt talat inte om det är så. Det jag vet är att hondjur försvarar sina ungar till sista blodsdroppen med precis hur mycket aggressivitet och våld som situationen kräver.
Det skulle jag också gjort.
Men inte bara det.
Jag skulle ta i lite extra för att säkerställa att han aldrig nånsin ens tänkte tanken igen.
Primitivt.