Jag är inte politiskt engagerad längre, det är 10 år sen jag lade det på hyllan.
Jag är visserligen politiskt intresserad, men jag har inget favoritparti längre. I vissa frågor tycker jag fortfarande som mitt gamla parti, i andra inte alls. Som företrädare för ett parti måste man åtminstone utåt ha kompromissat sig fram till en ok-lösning som blir partiets officiella politik, men i vissa frågor har jag svårt att ens kompromissa. Som icke-politisk behöver jag inte det. Jag kan tycka vad jag vill, mellan och över block – och partigränser.
Däremot finns ju vissa grundvärderingar, som oftast överensstämmer med det ena blocket. Jag är en människa i ett sammanhang till exempel. Men som individ i detta samhälle är jag unik, jag har inte lika behov som alla andra i ALLA frågor. Därför är jag mer positiv till partier som förespråkar individuella val än kollektiva lösningar.
Skolan, som jag minns den, var ett typexempel på kollektiv lösning. Alla skulle läsa samma sidor och ta samma tid i anspråk, vilket var ett typexempel på dödande av det brinnande intresse som fanns i botten. Alla skulle vara 3:or. Räknade du långsamt fick du hemläxa, räknade du fort fick du göra samma stencil en gång till medan du inväntade medelgruppen.
Att vara driven var lika illa som att vara ”trög”.
Jag växte upp i en företagarfamilj. Såklart har det präglat mig och mina värderingar.
Som barn tror man ju att alla har det som man själv. Att alla jobbar 6-7 dagar i veckan och minst 10 timmar om dagen.
Det har också påverkat mina partival, jag har insett att utan företagare som riskar och driver och ser till att det finns ett starkt skatteunderlag – så finns det heller ingen välfärd.
Politiker finns för att fördela pengar, men det måste finnas pengar att fördela…
Låt oss säga så här som jämförelse. Ett ungdomsgäng hänger på fritidsgården. En säger:
– Vad säger ni, ska vi spela ett parti schack?
– Nä, jag vill hellre gå ut och bränna några bilar och kasta sten på brandbilarna. För att protestera mot utanförskapet alltså.
Politikernas uppgift är att kunna ”spela schack”, inte att se till enskilda individers bästa.
Att kunna se hur ett beslut påverkar i nästa steg, helheten, med helikopterperspektiv.
Och jag föredrar politiker som har detta kunnande, inte de som engagerat sig politiskt för att de får tillgång till gratis tändvätska och tändstickor. Metaforiskt tänkt.
Igår läste jag om ett politiskt beslut som fick mig att se rött. Barn till föräldralediga ska få vara heltid eller obegränsat på förskolan medan föräldern är hemma och tar hand om det nya syskonet.
I samma flöde låg en film från Aleppo, där små barn letade efter sina föräldrar, som troligen mist livet.
Vad märkligt att vi i Sverige lägger pengar från skattekollektivet för att föräldrar här ska slippa sina barn.
Obegränsad tid på förskolan.
Barnen är 1-5 år.
Vad är lagom? Från 06 – 18?
Orkar föräldrarna vara föräldrar mellan 18 – 20 månne?
Eller behöver vi i nästa steg utveckla nattöppna förskolor så att föräldrar inte går miste om sin värdefulla nattsömn när barnen är små?
Inte lägga sig i föräldrarnas beslut?
Men när det kommer till att dela föräldraledigheten var ju inte det ett argument? Då visste ju politiker bäst hur familjer bör göra? Är inte det dubbelmoral?
Små barn behöver naturligtvis inte pedagogisk verksamhet 12 timmar per dag. Små barn behöver lugn och ro och sina föräldrar och syskon och trygghet och att sova när de har lust. Inte stora barngrupper och kollektiv verksamhet från tidig morgon till sen kväll. Det är påhittat av föräldrar som behöver egentid som ett skäl att lindra eventuellt dåligt samvete.
Skattekollektivet har också tusen andra viktigare saker att prioritera. Vi har ett polisväsende som är i kris. I 80 kommuner har socialtjänsten anmält sig själv för att de inte lyckas ta hand om de svagaste på ett betryggande sätt. Vi behöver lärare och sjuksköterskor. Den psykiska ohälsan är stor med hög sjukfrånvaro i utbrändhet.
Då. Då kommer ett politiskt beslut att lägga pengar på att barn som har en föräldraledig förälder ska få vara längre tider på förskolan.
Undrar hur de tänker, de som har diskuterat sig fram till detta.
Dummaste förslag jag hört på mycket länge. Och politikern hade mage att relatera till att barnen inte var trygga nog hos föräldrarna. Bullshit.