Läste artikeln om piloten som dog under en flygning i en trolig hjärtinfarkt.
Det är jättesorgligt, men på ett sätt skulle jag också kunna tänka tanken att det på ett sätt hade varit behagligt att lämna jordelivet mitt upp i det, om du förstår vad jag menar.
Pappa dog i cancer och blev med och mer varse att slutet närmade sig. Fördelen med det är att man kan göra avslut. Man kan berätta för nära och kära hur man vill ha det, och göra upp sitt liv med sig själv för att vara ”redo” när dagen kommer.
När man dör mitt i livet medan man är helt uppe i något, i en olycka eller som piloten i en hjärtinfarkt, så missar man avslutet men också plågsamheten i farvälet. Och jag vet inte om det på ett sätt att hade varit ganska bekvämt. Förhoppningsvis dog han lycklig i sitt säte, och visste inte att han flög sin sista flygning.
Helst av allt hoppas jag att det dröjer för min del. Jag har så mycket kvar att uträtta, och hade väl kommit tillbaka och spökat för att jag inte var tillfreds med att ha dött för tidigt. En sådär 40 år till räknar jag kallt med:)