Om jag säger ordet ”ansvar” till exempel, vems ord är det på den politiska skalan?
Därför blir det också oundvikligt att hamna i politiska tankar när man skriver om att ta ansvar, utsatthet och de val man gör. Det blir också rundgång i ord som ”okunskap”, och visst är världen full av okunskap, men att inte hålla med eller se världen på annat sätt är inte per automatik detsamma som okunskap. Det är att ha en annan utgångspunkt kanske. Fast visst kan det också handla om männisosyn och/eller cynism, det ska sägas.
Jag läste för många år sen om de åtskilda tvillingarna, som efter sin tragiska uppväxt i alkoholism och misär kommit ifrån varandra. Efter många år hade de träffats av en händelse, den ena affärsman, den andra hemlös.
En journalist frågade dem, var för sig, vad gjorde att du blev den du blev?
Båda svarade: -Med den uppväxten kunde jag inte bli annat.
Den ena använde uppväxten som trampolin till ett annat liv, den andra såg sig som offer.
Det finns inget rätt eller fel eftersom vi människor är individer, och hur resten av miljön och tankarna påverkat bröderna vet vi inget. Men detsamma är det med allt annat som går under eget ansvar och ansträngning. Vissa tolkar ordet ansträngning på ett sätt, andra på ett annat. Och när man står utifrån och bedömer eller tycker, så utgår bedömaren också från sig själv. Så här gjorde jag, och se vad det blev av mig.
Det blir politik eftersom högerfalangen har en antydan till att allt handlar om eget ansvar. Att alla har samma utgångsläge och sen handlar det om att förvalta det. Vare sig man har dyslexi eller uppväxt med missbrukande föräldrar.
Vänsterfalangen verkar ibland utgå från att alla är svaga och utan egen kraft, och det handlar om tur och bara tur om man får IG eller MVG i skolan. Att rika haft tur.
Båda dessa starkt raljerande och förenklade förklaringsmodeller blir då utgångspunkt för när vi ska prata om individen, vilken också blir en modell. Känner vi någon som, eller själv befinner oss i en situation använder vi den som utgångsmall.
Och egentligen är vi människor inte det ena eller det andra, utan just individer.
Några är offer.
Några är det inte men ser sig själv som offer.
Några är starka.
Några är det inte men ser sig själv som starka.
Och där ligger skillnaden.