På marknaden i Peking

Jag och en kollega tog en tur till marknaden i Peking, efter en snabbdusch och tandborstning på hotellet.

Att sätta sig ner eller ta en tupplur är livsfarligt. Man har varit uppe hela dagen hemma, jobbat hela natten, och kroppen accepterar ingenting som stavas vila eftersom den lätt som en plätt tar för sig och övergår till djupsömn. Och det går ju inte, då vaknar man ju när det är kväll, utvilad. Då har man en hel natt framför sig i vaket tillstånd i Peking och kommer vara ett vrak istället när man ska flyga hem, det är ju inte bra. Det är ju för flygningarna man ska vara pigg.

Så det är lika bra att betvinga tröttheten och prata i taxin så man inte låter ögonlocken sätta dagordningen, de vill bara falla då också. Nej, diskussioner eller sladder, allt funkar för att hålla sig vaken. Väl framme börjar nästa projekt, att försöka komma ihåg vad man skulle handla, hur många barn man har och ungefär vilken storlek de har. Försäljarna kan mycket väl påstå att ”One size fit all” men nja, den har man ju gått på några gånger och det stämmer alltså inte;)

Stod inne i ett bås (försäljarna har små bås på några få kvadratmeter till förfogande) och förhandlade pris på något jag egentligen nog inte behövde, när jag hörde ett jädra skrikande i båset bredvid. Försäljaren skrek högt till några kunder:

-GO AWAY!!!! F**K OFF!!!!!! F***K OFF!!!! YOU STUPID!!!!!!

Det kan visserligen gå lite hett till i prisförhandlingar, men vi var överens om att här var det nog inte bara en fråga om skambud, här var det kanske ett försök att betala med falska pengar eller liknande. Annars brukar inte ens kineserna på marknaden använda så grovt språk.

Skillnaden mellan att handla i Thailand (som också har prutsystem på marknader) är att där vill man oftast hålla en god stämning, och skratta sig fram till ett pris man båda accepterar. I Kina är det mer dra i kläderna, skälla ut, skrika efter och förolämpa varandra, om man ska hårddra det.

Till exempel gick passerade jag en förhandling där en kund sa:

-Förstår du inte? Jag VILL inte ha den!!

-Men du frågade ju om priset!!!! sa försäljaren. VARFÖR frågade du efter priset om du inte vill ha den???

Och det kan man säga är ett tips till dig som åker dit, att fråga efter priset betyder just att man vill köpa, nu ska vi bara komma överens om vad den ska kosta. Båda ger efter, man börjar inte förhandlingen med sitt sista pris, utan man får ge efter lite efterhand. Ibland kan man inte mötas, men det kan också vara i samförstånd. De säljer såklart inte till ett pris där de förlorar pengar, då släpper de inte varan. Du vill köpa så billigt som möjligt, men billigare än så går inte.

Lättast är om man är ”regular customer”. Då känner man igen varandra och behöver inte förhandla alls, då kan man antingen visa upp visitkortet (vilket du bara får om säljaren är nöjd med att sälja till dig, dvs till ett pris där han tjänar pengar) eller börja prata om förra gångens köp. Då vet du också priset på förhand, och får detsamma denna gången. På andra produkter får du också ”rätt” pris utan förhandling, det vill gärna att du kommer tillbaka och är nöjd, och helst tar med dig andra ”regular customers.”

Det tar kraft och energi att handla på detta viset, och att vara jetlagspåverkad gör att alla köp inte är bra köp. Kommer fortfarande ihåg de stövlar i plast jag köpte som säljaren hävdade var läder, och jag betalade dyrt för. De användes aldrig.

Men jag blev heller aldrig någon regular customer hos honom.