Den som är bilintresserad lägger märke till den, en röd importerad Mustang med stripor i svart.
Den sticker ut.
Jag är inte intresserad av bilar och har knappt kört den.
Jag kan inget om motorer eller hästkrafter, eller har det minsta intresse att lära mig.
Men Tony älskar biltidningar och både han och sonen bänkar sig gärna framför tv´n och tittar på han engelsmannen ni vet som nu har slutat efter 100 år, som provkör bilar och kan allt i området.
När vi körde till hamnen i Göteborg förra året för att hämta ut Mustangen, var Tony pirrig i kroppen som ett barn inför tomtens ankomst. Jag tog bilder och han satt i den där bilen åtskilliga timmar även när den var parkerad på uppfarten, för att trycka på knappar och känna på ratten. (eller vad han nu gjorde).
Det hände att han frågade om vi ”verkligen inte behövde kompletteringshandla på Coop, han kunde köra och fixa det”.
Kort sagt, han älskar bilen.
Vad de som går förbi huset inte ser, är hur mycket han jobbat för att få råd med den.
Han gillar att jobba, han får en kick att göra en bra affär, och det handlar ofta om mycket som står på spel. Om affären går i lås är det kanske en miljon in, om den inte går i lås eller något händer på vägen kan det bli lika mycket ut. Personalen ska ha sina löner, och jobben är ojämnt fördelat över tid. Antingen jättemycket i perioder och det är svårt att täcka personalbehovet eller för mycket personal som får städa lagerhyllor så länge och bara ”kostar” men inte genererar inkomster den perioden.
Just nu är det en intensiv period. Kanske går det inte att ta semester det här året heller. Det beror på, men är det för mycket på jobbet kan han ändå inte slappna av. Och de stora kunderna väntar inte för att VD´n är på semester.
Tony kom hem 21.55 igår efter jobbet, han hade jobbat sen 07. Väckarklockan ringde igen kl 02 för att han var tvungen att köra till Uddevalla idag.
Det ser inte de bilintresserade som går förbi Mustangen på gatan.