Landade vid 18-tiden efter en dag när jag stått upp 0330 på morgonen, och hoppade in ensam i en taxi som skulle ta mig till hotellet.
I mitt huvud tänkte jag att jag ville vara social och ställa lite artighetsfrågor till taxichauffören, men jag kom inte på en enda.
Eller rättare sagt, de frågor jag kom på var av den ointressanta art som han nog helt hade sluppit svara på ändå. ”Hur lång tid är det kvar på ditt skift och hur länge har du jobbat som taxichaufför”-typ.
Så jag var bara tyst och ögnade igenom min mejl och några facebookuppdateringar innan jag stängde ögonen för en halvtimmes vila.
Morgonen efter kom en taxi för att hämta mig utanför hotellet, de övriga i besättningen bodde ute vid flygplatsen eftersom de hade kommit in med en senare flight.
Jag hade sovit gott och var peppad att jobba, och jag och taxichauffören pratade nonstop hela vägen. Ett kul och intressant samtal som kom att handla om tonårsbarn och föräldrarollen och dess svårigheter.
Jag är imponerad över möten och hur de ter sig, om vilka möten som ger mersmak och minnen, och vilka som bara flyger förbi. Tillfälligheterna som gör att ett möte utvecklas, eller tillfälligheter som gör att det inte gör det.
Ny arbetsvecka i antågande, ska i säng igen vid 20 ikväll för att orka upp för en väldigt lång dag igen imorgon. Ska checka in på Kastrup 05.15 så jag behöver köra härifrån 03.45.
När jag landar vid 17 har jag ett arbetsmöte på hotellet, och jag får väl kanske bättra på make-upen några drag innan jag sätter mig och ska prata planering inför ett uppdrag som föredragshållare och moderator.
Det kan ju hända annars att jag ger ett något slitet uttryck.
Och så ska jag göra vad jag kan att vara mitt bästa sociala jag såklart.
Ibland har man inget val;)