http://www.aftonbladet.se/resa/flyg/article16881428.ab
När jag flyger som passagerare lägger jag märke till mina kollegors arbetssätt mer än gemene man. Sedan jag började skriva lägger jag också märke till andras sätt att skriva, kanske mer än vanligt. Det är det som kallas ”arbetsskadad” och det är kanske därför jag också läser denna artikel med kritiska ögon.
Det handlar om Norwegians premiärtur till New York (grattis till det) som trots en del missöden verkade ha gått bra och passagerarna var nöjda. Jag vet ju inte det eftersom jag inte var där, men på det sätt journalisten skriver kan jag förstå att hon är positiv trots att det inte gick att titta på film, att personalen var förvirrad, att man fick vänta på att ens få ett glas vatten och att det kostade pengar att låna en filt.
Jag citerar raderna som kort sammanfattar det negativa intrycken:
”Tyvärr med ett datorproblem som gjorde att det vare sig gick att se film eller lyssna på musik. Och med en trevlig men lätt förvirrad kabinpersonal, även de inhyrda, vilket gjorde att väntan blev lång innan någon ens fick ett glas vatten.
Men de barnsjukdomarna går säkerligen snabbt över. Tristare och rätt irriterande tyckte flera däremot om upptäckten att det kostade 5 dollar att hyra en filt.”
När du läser, fundera på vilka ord som används och att man trots denna rapportering känner att ”det gjorde inget med de små missödena”. Tänk efter hur det rapporteras om andra flygbolag, och om det hade hänt samma saker och det skrivits om dem, vilka ordval man då hade gjort och hur dispositionen om det positiva och det negativa sett ut.
Surt sa räven.
Precis.
Räven upplever det lite surt ibland, eller kanske rentav orättvist.