Mellan Huntsville i Alabama och Dallas, Texas, flög vi American Eagle och ett litet regionaljet. Flygningen tog 1,45 och skylten med säkerhetsbältet var tänd precis hela flygningen. Oproffsigt!
Damtoaletten på flygplatsen stängdes av för rengöring vilket gjorde att jag inte hann gå där. Väl ombord satte kapten på bältesskylten direkt, och jag höll mig för att gå så fort skylten släckts, men det hände aldrig.
Jag frågade flygvärdinnan, hon var uppe och gick och serverade trots att skylten var på (det gör inte vi, om skylten är på betyder det att det inte är säkert för någon att vara uppe och gå, inte heller personalen). Hon sa att han släckte den när han fick besked från marken att göra det (stämmer inte) och trots att flera andra passagerare struntade i vilket och gick upp i alla fall ville inte jag göra det. Då vet man ju inte om ett oväder är i antågande eller kapten vet att det snart blir turbulens. Det vill inte jag chansa på.
Jag fick hålla mig under hela flygningen, som dessutom tog tid på marken när vi taxade, och det är inte sunt att ha sprängfylld blåsa. Ett tag tänkte jag strunta i vilket och pinka i sätet och bara säga ”sorry”, men det hade drabbat mig själv hårdast så det gjorde jag såklart inte.
Var det turbulens då?
Ja, det var kraftig turbulens vid ett tillfälle, och två mindre perioder där våra kaptener vid samma situation nog inte satt på skylten alls. Resten av tiden var det klart och fint och helt lugnt.
Hade jag varit flygvärdinna och en passagerare ringt på mig och undrat hade jag i vilket fall ringt ut till cockpit och frågat. Och fått svaret ”vi väntar turbulens om fem minuter” alternativt ”hoppsan, har glömt släcka den”. Men att bara svara som hon gjorde är en skymf. Och dessutom att inte säga till andra passagerare som var uppe och gick i så fall, otroligt nonchalant.
Man blir lite yrkesskadad, men det var också en bekräftelse att vi gör det mycket