Tog bussen ner på stan samtidigt som barnen igår och strosade omkring. Skönt att vara på plats om det skulle vara något. Dessutom var det skönt att stå och gå för ryggens skull.
Just när vi hoppade av bussen blev Tony påhoppad av en grabb som boxade på honom, men som tur var gav inte Tony instinktiv igen utan tittade först vem det var. En träningskompis tittade tillbaka, log med hela ansiktet och presenterade sin polare.
De letade också efter ledigt bord på någon restaurang, deras fruar stod vid nästa kvarter och väntade. Vi presenterade oss och undrade om vi kunde hänga på dem (jag är något mer försiktig när det gäller att plåstra sig fast vid andra sällskap, det är ju inte alls säkert att det passar. Man måste ha ”fingerspetsgefühl”, men överrumplade (?) av frågan sa de ja.
Det blev jättetrevligt!!! Helt oplanerat och nya bekantskaper, vilken överraskande kväll!!! (Hoppas de tyckte detsamma…;) )
