Önskar den hade dött direkt

Det gick så snabbt att jag inte ens hann få upp foten på bromspedalen. Plötsligt hoppade bara rådjuret upp på vägen och smällen var oundviklig.
Jag såg den sen ligga vid vägkanten på andra sidan vägen i en konstig ställning och det kändes skönt att den dött direkt, kommer jag ihåg att jag tänkte.
Men när jag kört av vägen till en liten avfartsväg för att ringa polisen, såg jag att den ändå rörde på ett ben. Sen på huvudet.

Medan jag pratade med polisen förstod jag att det inte ens var dödsryckningar, den försökte resa sig.

-Var befinner du dig? undrade polisen.
-Jag har verkligen ingen aning, mellan Karlskrona och Kalmar, passerade Brömsebro för ett tag sen. Enligt min gps har jag 35 minuter kvar till Kalmar.

Jag hade inget i bilen heller att märka ut platsen med, en plastpåse runt en lyktstolpe eller vad som helst hade funkat, men det var inget jag tänkte på när jag gav mig iväg- ”bäst att ta med en plastpåse att märka platsen med om jag kör på ett djur”. Därför öppnade jag bildörren för att gå in i närmsta hus för att knacka på, och när jag öppnade bildörren for rådjuret upp, ett ben hängde avbrutet och jag skrek till av förfäran. Å nej. Stackars, stackars djur.

Polisen lovade att ringa eftersöksjägare direkt vi hade lagt på, och jag kunde när jägaren kort efter ringde mig lämna en närmare beskrivning av var jag var. Gökalund hette det. Det namnet borde man ju lagt på minnet om man sett nån vägskylt, tänkte jag.

Jägaren frågade också vilket hus jag hade knackat på, och frågade ”var det ett vitt tegelhus, fanns det en veranda på baksidan”?
Jag var inte säker. Var det ett tegelhus? Verandan kommer jag ihåg, och jag kommer ihåg att det var många julstjärnor och ljusstakar i fönsterna.

Pratade med min klasskamrat som är polis om just det som är fascinerande i det som kallas ”selektiv varseblivning” och vår perception vad gäller minnet. Vad är det man minns, vad är det som är blankt. I ämnet vi läser ”samtals-och intervjuteknik”, finns också beskrivet hur man håller förhör. Ett av områdena i ett förhör är just att få människor att minnas vad som hänt, och bäst minns man om man är på platsen där det hände som man ska minnas. Hon sa också, att möjligen hade jag kommit ihåg mer om han frågat ”hur såg huset ut?”.

Så olyckan blev även en lektion i det som jag läst och läser, kognitionsvetenskap och intervjuteknik.

Har drömt om smällen i två nätter, och bilen måste på verkstad. Tony som jagar säger att jag inte behöver tänka på rådjurets hälsotillstånd eftersom han är säker på att det dog några minuter senare ute på åkern. Ett rådjur är väldigt känsligt, det har troligen fått inre blödningar och lyckats springa några meter på adrenalin, men sedan stupat.
Hoppas ändå jägaren hittade det.

Körde hem från föredraget i Kalmar igår och tänkte på en sak till jag inte lagt till medvetandet tidigare. Det var varningsskyltar för vilt överallt, precis överallt, längs E22.
De har jag inte lagt märke till tidigare.

Ps. det finns älgar i trafiken också. De olyckorna slutar inte alltid med att bara djuret dör.
Note to myself: håll alltid hastighetsbegränsningen och var så fokuserad som möjligt i områden med mycket vilt.