2 långa dagar med fullbokade flighter.
Jättekul, tiden går fort när till och med toabesök undanträngs för att man inte hinner och ”jag ska bara…”.
Vi hade en kunglighet ombord i fredags, men inofficiella resor skiljer sig från officiella genom till exempel välkomsthälsningen. Vid officiella resor hälsar vi också ”Mina damer och herrar och ers kungliga höghet”, annars bara som vanligt ”Välkomna på den här flygningen”.
Det finns också vita handskar till flygningar som är officiella, men jag vet i ärlighetens namn inte om de används längre, sist jag flög en kunglighet var kanske 2011 och det kan ju ha ändrats.
Sen hade jag en passagerare som vägrade flytta sig.
Jag kan förstå samtidigt som jag inte gör det, naturligtvis finns det en förklaring men det fanns inte tid att förklara den just då och då satte hen sig på tvären.
Så här är det:
Både vad gäller priser och förväntade antal platser i varje klass, är dagsaktuellt. Det betyder att en resa till London kan ha kanske 50 olika pris beroende på parametrar som är inlagda genom algoritmer inom det som kallas artificiell intelligens. Vid denna tidpunkt förra året var det si och så många bokningar, si och så många bokade sista minuten, det är en konferens i Madrid, det är helgdag i Italien. Ja, allt som kan påverka antalet resanden.
Ibland visar det sig att många bokar en Plus-biljett sista dagarna eller timmarna, och då ökar man antalet säten i den klassen. Bolaget tjänar mer på de dyrare biljetterna såklart. Då kan raden där Go börjar plötsligt ha flyttats 3 rader ner, och Go-passgeraren får ett nytt säte vid gaten.
Detta var vad som hänt, och om passageraren inte uppmärksammat den lilla lappen som poppar upp när boardingkortet är scannat, så går den till den plats som först gällde. Och då blir det dubbelseating när nästa passagerare kommer.
Detta ville inte den första passageraren acceptera, eftersom hen hade bokat sin plats för både ut-och hemresa och punktpunktpunkt.
Klockan gick och vi var tvungna att komma iväg, passageraren som skulle ha platsen egentligen (med den dyrare biljetten) tog platsen längre bak (hen blev kompenserad med den mat och dricka hen hade rätt till) och jag förklarade läget när vi väl var i luften för den passagerare som vägrat flytta sig.
Jag märkte att personen ifråga blev lite ställd över situationen när jag väl hann förklara, men då var det ju försent att börja flytta runt.
Jag hade också en flygrädd passagerare ombord, som redan i gaten förklarade sin situation. Hon hade också fått ett nytt säte, och var upprörd över att ha blivit flyttad längre bak i planet. Jag hann förklara, och jag sa också att jag lovade komma och prata innan start, direkt efter start, och så kunde hon komma fram till gally efter försäljningen så kunde vi prata över en kopp kaffe.
Hon berättade att hon var orolig över turbulens, och som tur var stod vi hela besättningen i gaten medan vi väntade på vårt plan. Jag kallade på kapten och sa som det var, om han kunde prata lite med henne om vädret, hur såg det ut?
Han tog fram sin iPad och gick igenom hela resan med henne, och hon kunde själv se att det såg lugnt ut.
Efter serveringen kallade jag fram henne till gally och visade checklistor och förklarade vad vi kan och hur vi gör, och vi kom sen att prata om helt annat en stund. Hon var forskare inom Internationell hälsa och hade varit på Lunds universitet i ett par veckor för ett utbyte med svenska forskare inom samma område.
Väldigt intressant, jag fick adress till hemsidor som förklarar vad forskningen går ut på.
Tänk vilket härligt möte, bara för en kommentar som börjar med ”Bara så du vet det är jag flygrädd”.
När hon gick av kramade vi om varandra, hon kindpussade båda kinderna ”för det gör man i Spanien” och så sa jag ”Pussa kapten som står i cockpitdörren också, det gillar han;)”.
När jag skulle gå av undrade jag om styrman (som egentligen också är kapten) också fått kram och puss.
– Nä, du vet jag får högt blodtryck av sånt, svarade han.
(Ja, så kan det ju vara;). Bäst att inte utsätta sig för det då, haha).