Parken Zoo. Kalla Fakta. Frysboxen.
Undersökande journalistik går ut på att presentera en tes och sen bevisa att den stämmer. Man intervjuar personer i en viss ordning, och det är alltid tesens förespråkare som får sista ordet. Allt detta vet jag, och tittar med kritiska ögon och försöker hela tiden vända på myntet och hitta motargumenten.
Alternativet är att svälja allt man hör otuggat. Att låta journalisten göra hela jobbet och tacksamt ta emot ett budskap vad det än är utan att behöva tänka själv.
I fallet Zoo kan jag inte hitta motargumenten.
Jag försöker hitta ett ”Ja, men…” och misslyckas.
Tittade just på morgontv där VD´n för djurparken ger sin syn och sin förklaring, och han gjorde en halv pudel (viftade lite med svansen och verbalt slickade Steffo lite ödmjukt med de svar han hade tränat på framför spegeln hela natten) men ville såklart tynga på det fantastiska arbete de gjorde i övrigt.
– Skuggas inte det arbetet av vad som nu hänt? undrade Tilde.
De ställde flera bra frågor om stolthet, om trovärdighet och om attityden, och det är precis det som reportaget handlar om. Värdegrunden.
VD´n menade att det fanns mycket som inte kom med i programmet, det positiva, men programmet handlade inte om det. Det handlade om värdegrund, ett politiskt uttryck som har stor betydelse även inom andra områden som rör hantering av människor, pengar,arbetsvillkor och bemötande generellt.
Värdegrunden, hur är vår attityd till omgivningen, hårda och mjuka ting?
Är inte det egentligen det som allt handlar om?
Hur ska vi ha det?
Här hemma i Västerås så surrar det friskt i både radio, tv och i personalmatsalen :-), alla har någongång varit med sitt barn/barnbarn till ParkenZoo – det är ju liksom nästgårds och alla har haft trevligt och vi pratar ofta om hur fräsch det är i allmäna utrymmen, hos djuren och logistiken (arbetsskada..)
Sedan så slår man på tv:n och får se detta! Usch, det här kommer ta tid att komma över och med all rätt!