Tänkte uppmuntra mig själv genom att gå på ett föredrag igår. Thomas Petterson och Lasse Gustavsson var i stan med sitt föredrag ”Snacka om kommunikation”, och i fredags bestämde jag mig för att spendera måndagskvällen på konserthuset.
Biljetten skulle hämtas på plats senast klockan 18 fick jag veta, och jag var där fem i. Lugna puckar, ingen framför mig i kön, och bakom biljettdisken stod två anställda och pratade intensivt med varandra om något på datorn. De hälsade på mig med en nick och fortsatte sedan diskussionen om det gick att flytta ditten eller datten och varför försvann den raden nu, och kunde man möjligen klicka så istället…
Jag väntade tålmodigt i några minuter, och när telefonen sedan ringde tog den ena samtalet samtidigt som hon gjorde en nick mot mig som skulle få mig att förstå att hon ”bara skulle ta detta samtal” innan hon hjälpte mig.
Jag hörde hur kunden i telefon var av en tålamodsprövande sort, en sån där som ville diskutera rabatterade priser och inte ville acceptera receptionistens svar. Hon upprepade policies och rutiner så många gånger så jag nu också kan dem utantill och kan svara på frågor om Konserthusets bokningsrutiner. Sen var det ju det här med platserna. Nä, de två på rad 23 var redan bokade. Nä, hon kunde inte boka på reserverade platser. Platserna framför kanske? Inte? Hellre vid sidan? Jaha, men på raden bakom. Inte det?
Kön bakom växte, och jag tittade på klockan: 7 över. 12 minuter i en kö där jag stod först men fortfarande inte fått hämta min biljett. Besökarna bakom började prata högt:
-Hörrödu, lägg på nu, be henne ringa en annan dag!
Receptionisten tittade på oss i kön ett par gånger och himlade med ögonen som för att visa att hon inte heller uppskattade detta telefonsamtal, och jag hörde henne också säga att det var ett evenemang på gång och kön var lång, och undrade om det fanns en möjlighet att ringa senare kanske?
Det var det uppenbart inte, och samtalet tog slut först 18.10.
Jag började att berömma henne för hennes tålamod, och sen berättade jag mitt ärende och gav henne mitt bokningsnummer.
-Den bokningen är cancellerad, sa hon.
-Cancellerad? sa jag, varför det?
-Du hämtar ut den för sent!
-Men jag har ju stått här i en kvart och väntat, du har ju sett mig? försökte jag.
– Jag får väl försöka hitta en anna plats till dig då!
-Tack, sa jag.
(PS.Föreställningen var jättebra.)
Ha, ha!! 😉