Och då är ändå kaffe min profession

Hade just lagt upp alla papper på konferensbordet, fått läsglasögonen på näsan och kollat att mobben var avstängd när jag böjde mig fram efter bullpåsen på bordet för att bjuda runt.
Jag vet sen inte riktigt hur det gick till, men bullpåsen råkade nudda min bordsgrannes fulla kaffekopp som tippade. Ljusbrunt latte-kaffe rann med ett plask över alla hans papper och ner över hans skrev vilket fick honom att hoppa upp från stolen med ett ”aj!”. Jag fick tag i ett gäng servetter men det var på tok för lite uppsugningsförmåga för allt det kaffet, så jag rusade ut med hans pappersbunte i ena handen och ett gäng våra servetter i den andra.
Ordföranden hade en minut innan detta hände sagt:
-Vi har en gedigen föredragningslista och ont om tid, så det är bäst vi kör igång direkt.
Ungefär i det ögonblicket när han just tog nästa inandning för att börja hördes *splash* och så var föredragningslistan satt på vänt. Som det kan bli.
-Jag har varit med om det här en gång innan på flyget en gång, sa mannen jag just spillt ner.
-Men usch och fy, sa jag, som inte kom på nåt bättre att säga.

I slutet av mötet skulle vi gå igenom en av bilagorna, och mannen bredvid tittade på sin pappershög som om han undrade var han skulle börja leta.
-Jag tror det är den ljusbruna där i mitten, sa jag, men plockade sen fram mitt eget vita ex och erbjöd honom. Det var inte läge att skämta om det riktigt ännu.

Vid nästa sammanträde kan jag erbjuda mig att servera kaffet med ett ”Kaffe nån? I koppen eller i knäet”