Poppius i Stockholm erbjuder en populär kurs som heter ”Skriv bättre i jobbet”.
När jag gått klart journalistskolan tänkte jag att den borde finnas även i de sydsvenska delarna av landet och hade möten med rektorn om att starta en filial. Vi satte igång planering och kurser som fick bra feedback från deltagarna. Men när rektorn på skolan slutade och ”berget blev för högt” (min benämning) att driva det vidare lades de vidare planerna på is.
Kanske inte för all framtid, det är möjligt att det går att samarbeta igen i framtiden, men så länge gör jag egna kurser för att kunna erbjuda folk i Skåne som vill ha skrivinspiration något att boka. Antingen kommer jag själv eller har jag med mig en kursledare till, beroende på antal deltagare.
Jag körde ett kort frukostseminarium i förra veckan på Stay Connected, på Dragörkajen i Malmö, med ett gäng entusiastiska deltagare som vågat sig ut i snöovädret. Det var hands-on, direkt efter ”Hej jag heter Anette Jernström…” så körde första övningen igång. Det är ju så det är med att skriva, det går inte alltid att sitta och vänta på inspiration. Ibland ska det bara gå snabbt att få ner en text.
Det är ju stor skillnad på vilken typ av text som ska produceras, vem läsaren är och i vilket medium det ska publiceras.
Att skriva blogg är ”här-nu-direkt” och jag funderar inte på disposition eller lägger för mycket tid på ordval och genomläsning. Däremot försöker jag undvika stavfel.
Annars skulle det bli för betungande att skriva blogg, om allt skulle korr-läsas och tänkas igenom i detalj. Blogg är som en dagbok. Blogg ska inte läsas historiskt av andra. Gå inte tillbaka och hänvisa till ett inlägg skrivet 2012 och säg: ”Titta, såhär skrev du då”.
Ja.
Då.
Jag läser heller inte dagböcker från när jag var 17 och tror att den sanningen var skriven i sten.
Att skriva bok är annorlunda. Eller en artikel. Eller en hemsidetext. Eller ett CV. Eller ett nyhetsbrev.
Likheten är att alla texter består av bokstäverna a-ö som sätts ihop i olika kombinationer, vilket alla lärt sig göra i skolan.
Skillnaden är att vissa texter blir mer läsvänliga och läsvärda än andras, och det handlar i grund och botten om träning.
Alla orkar inte träna.
En del är naturbegåvningar och behöver inte lika mycket träning.
Vi andra knappar sönder tangentbord efter tangentbord på vägen mot belöningen, som i mitt fall är läsarens bekräftelse: Det du skrev berörde mig.
Enkelt beskrivet.
(Frivilliga, eller om det inte finns- nästan frivilliga, får läsa upp vad de skrivit)
(Dragörkajen i Malmö på Stay Connected, skapar genom utsikten de bästa förutsättningar för skrivinspiration. Det kommer troligen bli fler kurser där under senvintern, jag berättar mer när jag vet!)