Nytt ansikte på Peking

Semester.
Jobbade visserligen med föredrag några av dagarna, men tog sen chansen att köpa standby-biljetter till Peking för att återuppleva min favoritdestination när jag flög långlinjer.
Peking har ändrat sitt ansikte och arbetar på sin image, och den stora skillnaden nu efter ett par års bortavaro var att det mer och mer liknar vilken annan storstad som helst. Det är fler neonskyltar, ännu fler spektakulära byggnader i finurlig arkitektur och shoppingmallen har övertagit de välbesökta marknaderna.

Självklart är det inte bra att sälja plastiga kopior av kända märken på marknader där prutning är handelsmodell. Självklart är det förkastligt att ha köpt dessa varor under de år jag var i Peking ofta, även om de bara var ”till eget bruk” som det heter. Det är utan stolthet jag berättar att jag tyckte det var roligt att göra goda och billiga affärer, och det är utan stolthet jag berättar om mitt höga mått av dubbelmoral. Ändå erkänner jag att det var en besvikelse att komma till gamla Yashow Market, även kallad ”New Market”, som nu byggts om till ett västerländskt shoppingcenter med äkta märkesvaror som skulle kunna ligga var som helst i Sverige eller Tyskland eller Spanien.
Lilly Nails var visserligen kvar, med samma personal som senast, men den pedikyr som tidigare kostade 30 yuan (och kronan stod i ungefär 1/1) kostade nu 125 yuan (och kronan är 30% svagare).
Lokalerna var uppgraderade med marmor, glashyllor och fräck armatur, men den tidigare charmen med full kommers och turister från världens alla hörn i stolarna var ett minne blott. Vi var de enda kunderna tillsammans med några besättningsmedlemmar från Finnair som också de tittade sig förvånat omkring.
-Var är alla turister, undrade de.

Butikerna hade skyltfönster, några med pälsjackor för 18000 yuan, och i varje butik jobbade 3-4 personer som i smyg stod och kollade sina mobiltelefoner i brist på att serva kunder. Som inte var där.

Det fanns en gammaldags marknad kvar, Pearl Market. Gamla hederliga Pearl med försäljare som kallar på en:
– Madam, madam! Scarfs! Many colors!

Och restaurangen ”Hålet i väggen” (eller Browndoor, som den numera heter), där många kollegor äter.
Han har alltid varit billig, maten har smakat bra trots att det är ett riktigt sunkigt ställe egentligen. (Svenska hälsomyndigheter hade stängt det på studs på grund av bristande hygien, men jag tror vi svenskar generellt har olika regler för vad som är ok när vi är hemma eller passerar andra lands gränser…)

Jag hörde på kollegorna att han numera saltar sluträkningen rejält, och är allmänt otrevlig om någon ifrågasätter det. GSG, Går det Så Går det.
Han klarar sig tills folk tröttnar och byter ställe att träffas och äta på.
Det har hänt många gånger förr, skräddaren mitt emot hotellet i Bangkok till exempel.
Många SAS-crew blev besvikna, det blev så dyrt och dessutom slarvigt gjort, så de slutade gå där.
Jag misstänker att detsamma händer där, i källaren vid Pearl fanns det en Food Market med riktigt bra mat som var både billig och fräsch. Kommer jag till Peking fler gånger kommer jag gå direkt dit istället för Browndoor, det är en sak som är säker.

Jag gjorde ett riktigt klipp förresten.
Jag köpte en ny resväska, eftersom min förra gick sönder. (Den var av ett kinesiskt lokalt märke, plast, som jag köpte billigt på en marknad för ett par år sen och använt en gång tidigare)
Den här köpte jag av en återförsäljare som säljer kinesiska varor av bra kvalitet, och jag prutade riktigt hårt. Det lyckades. Så nöjd.

Kanske kommer jag aldrig mer till Peking, jag har sett sevärdheterna där och det som gjorde Peking speciellt var shoppingen. Den skiljer sig inte nämnvärt från andra städer nu, och Pearl kommer troligen också byggas om till vanligt shoppingcenter.
Luften är dålig, och bilköerna oändliga, det tar väldigt mycket tid att transportera sig.
Massagen hos Blind Man Massage var fantastisk, men ger lite dålig smak i munnen. En timme kostar 50 yuan, hur mycket får massören av det?

Dubbelmoralen är definitivt påträngande, men jag är glad att jag fick uppleva det en gång till.
Nu tänker jag fundera på vart nästa resa skulle gå.
Hong Kong kanske?
Där har jag inte varit sen 1991.
Undrar om jag skulle känna igen mig.