Vaknade 04.00 fast klockan var satt på väckning först 04.20.
Kroppens egen klocka är drillad att inte försova sig och är ute i god tid kan man säga.
Igår natt vaknade jag å andra sidan 23.40, 00.20, 02.12 och sen ytterligare en 3-4 gånger med hög puls och var säker på att jag hade försovit mig inför första flygdagen. Klassiskt när jag ska upp tidigt, det är som att kroppen inte vågar gå ner i djupvila.
Jag kände mig ny igen igår.
Tycker jag varit ny hela tiden de senaste åren, har startat projekt eller pluggat eller haft nytt jobb och hjärnan har på nåt sätt accepterat att inte stå på standby-läge utan hela tiden ha ON-knappen på. Det är uppfriskande, men också utmanande.
Det var så fantastiskt med alla goa kramar av kollegor igår, det har jag verkligen saknat. Det är skratt blandat med djupa samtal och ett ”Du-snygging-kan-du-skicka-en-Sprite”.
Fulla hus, mycket barn, fler oerfarna resenärer på sommaren, mycket bagage.
Men så gott som alla hälsade och log.
Och jag log tillbaka.
(Vad som är hönan och vad som är ägget kvittar;)
Det är precis det som gör att jag föredrar att jobba natt. Jag vaknar med hjärtrusningar ungefär var tjugonde minut när jag ska upp och jobba tidigt.
När jag ska iväg på resor tidigt brukar jag strunta i att sova innan och sover sedan gott på flyget, oftast innan vi ens har lämnat marken.