Har inte tagit ett enda långt andetag under hela dagen, men nu kan jag känna mig nöjd att det är över.
Jag har aldrig förr hållit ett regelrätt tal, och har lidit kval och räknat ner timmarna. Men idag försökte jag peppa mig själv för att inte rasa ihop i en hög och då tänkte jag att de flesta som var där och lyssnade skulle aldrig ens överväga att utsätta sig att prata inför människor på det sättet. Då kändes det bättre.
Fem minuter innan vi gick mot firandet.
Arrangörerna var nog glada att jag dök upp. Dessutom i god tid. (såklart, jag gick ju bara omkring i cirklar ändå)
Nä, jag sjunger inte. Det skötte kören så bra.
Fyra goa kollegor dök upp som en överraskning: (TACK för stödet!!)
Här är mitt tal:
”I den lilla världen, där jag bor och verkar, satt jag för någon vecka sen och åt frukost med 2 danska kollegor.
Jag berättade om detta hedersamma uppdrag att få hålla valborgstal, när den ene sa:
-Valborg? Varför firar ni det?
Den andre svarade:
-Men är det inte då ni eldar upp den höga lövade stången?
Jag förklarade att midsommar är en annan högtid. Låt oss komma tillbaka till danskens fråga senare.
Annars i den lilla världen, där jag bor och verkar, för drygt 20 år sen, så hittade jag en kille jag tänkte skaffa hus och gifta mig med. Det kändes som ett naturligt steg för att ta förhållandet vidare liksom. Jag var den drivande kan man säga i de idéerna.
Detta var innan internets tid, så jag tryckte näsan mot skyltfönstret hos alla stans mäklare, och bokade visningar på diverse hus som jag tyckte skulle passa ett ungt par som så småningom skulle bilda familj.
Tony, min blivande man, som tycker att ärlighet är en dygd viskade till mäklarna att ” ja alltså, vi ska ju inte köpa hus nu. Vi bara tittar”.
Det lade lite sordi på de visningarna. Och mitt humör.
Gifta sig var heller inget som han tyckte var så bråttom med. Jag å andra sidan prenumererade på bröllopsmagasin, och visade honom bilder på klänningar och dukningar. För gammeldags som jag var tyckte jag att han skulle fria.
En gång när jag var ute i den stora världen köpte jag 10 meter vitt thaisiden billigt, och la det på sängen när han kom hem.
-Ska du sy gardiner, undrade han.
-Ja, NU ska jag det, sa jag.
Jag fick hitta en ny strategi, så jag drog med honom till Ramlösa på en vårpromenad i parken och Filosofiska gången. Jag hade sett att förr-i-världen så hade andra kärlekspar ristat in sina initialer i träden. Och minsann, det är Ramlösaparkens förtjänst att han insåg värdet av att byta ringar.
Så hittade jag huset. Tony jobbade i den stora världen på oljeplattform och var inte hemma, och det passade egentligen ganska bra just då, jag fick ha mäklarna alldeles för mig själv.
Jag skickade ett fax (ni som är födda på 1900-talet vet vad det är) till honom och skrev ”Har hittat ett hus i Ramlösa, det tar vi ”.
Att bo i Ramlösa är vi ytterst glada för. Ramlösa är på ett sätt den lilla världen, vi känner varandra vid namn, har eller haft barn på Brunnsparkskolan, byter ett ord eller två när vi möts i parken eller på Wok express eller pizzerian.
Vi pratar om det som berör oss, det lilla men också det större.
Sen i höstas genom den stora flyktingkatastrofen, har den stora världen kommit väldigt mycket närmre. Det går inte att undgå att tänka och prata om hur världen förändras, och vi vill så gärna hitta lösningar och svar eftersom det är så svårt att förstå.
Men det är inte första gången världen förändrats. De äldre helsingborgarna kan vittna om hur Ramlösa var ett uppsamlings och genomgångsläger under andra världskriget. Nästan 8000 människor passerade här i början på 40 talet.
Här där vi står just nu möttes verkligen den stora och den lilla världen, då förr i världen.
Jag tänker också på alla som kom till Ramlösa för att få behandling av någon av alla Ramlösaläkare som ordinerade brunt järnhaltigt vatten mot allt från svindel till hård och bortskämd mage, vilka också gett namn till gatorna vi bor på: Lindhult, Stobaeus, von Platen, Hårleman, Döbelius och Rosenschöld till exempel.
En annan intressant händelse från förr i tiden är när föreningen Ramlösabor bildades. På första årsmötet 1925 kom 45 personer, och årsavgiften var 1:-.
Nu har den visserligen höjts lite, men glöm för all del inte bort att betala den för att vi ska kunna både fira valborg och midsommar.
Till skillnad mot förr får både män och kvinnor vara medlemmar. Fram till slutet av 40-talet var det nämligen bara män i föreningen.
De fick visserligen ett förslag att en kvinna skulle nomineras till att bli medlem, och i protokollet kan läsas: ”Efter diskussion beslöt styrelsen att för närvarande inte ta upp frågan till behandling”.
Det har gått framåt.
Nå, vad ska jag berätta för min danske kollega, varför vi firar valborg?
Jo, Valborg är en högtid som kom till Sverige någon gång under medeltiden. Det firas till minne av det tyska helgonet Walpurgis, och eldarna skulle skydda boskap från rovdjur och magiska krafter.
Valborgsfirandet i Sverige förknippas också med ungdomar och deras festande. I de gammaldanska områdena – Skåne, Halland och Blekinge – gick pojkar och flickor runt i byarna och uppvaktade bönderna. När de förbjöds att använda kyrkans klockor till samling, övergick de till att tända eldar för att påkalla uppmärksamhet.
Nu för tiden känns det lite omodernt att använda elden för att påkalla uppmärksamhet, nu finns det ju Instagram.
Ni som har mobilerna med er, ta massor av bilder från vår lilla värld här i Ramlösa ikväll. Genom # valborgramlösa – delar vi och binder vi ihop vår lilla värld med den lite större på denna historiska plats från förr-i världen.
Alla dessa världar, den lilla, den stora och även förr i världen- har ett gemensamt.
När april imorgon övergår i maj- så är det VÅR.
Låt oss genom sociala medier som Instagram bevara vårt firande för framtiden. Vi utbringar ett skånskt trefaldigt hurra för våren och Ramlösa: Våren leve: HURRA HURRA HURRA ”