Jag är alltid i god tid när jag ska hålla föredrag.
Det har aldrig hänt att jag kommit inrusande en kvart innan och börjat koppla sladdar.
Då finns det också tid att få fram en extra förlängningssladd om det skulle behövas, justera bland bilderna eller flytta stolar i lokalen så alla kan se.
Jag har dessutom ett kontrollbehov som säger ”ta med back-up”.
Ett par extra nylonstrumpor om det går en maska, en projektor om ställets inte funkar, en extra laptop + USB.
Eftersom bilderna är så viktiga i föredraget är det just det mardrömmarna om den förlorade kontrollen handlar om, att inte tekniken funkar så jag får prata utan bilder.
Det hände igår.
För första gången på tio år funkade inte tekniken.
Hemma funkade allt när jag kopplade ihop det. (Dubbelcheck av dubbelcheck. Men arrangören betalar mig för proffsighet, det måste man respektera).
På plats hände ingenting. På bildskärmen lyste NEC från projektorn och bilderna syntes på datorn, men projektor och dator vägrade samarbeta. FnF7. Ingen reaktion.
Men som sagt, skam den som ger sig. Provade med annan projektor, annan sladd, bytte till annat datoruttag fall i fall, men nä. Dator 1 ingen signal. Dator 2 ingen signal.
Första projektorn men med annan sladd. Tillbaka. Startade sen om alltihop från avstängt läge, samma sak.
Lånade en annan tredje dator och stoppade i min sticka, i med sladden på nytt. Samma resultat. Ytterligare en annan dator med första sladden, fortfarande dött.
Tiden gick. Vi stod totalt fem personer som är vana vid att visa bilder och koppla ihop utrustningen, men det fanns inget att göra.
Fem minuter kvar, jag hade svettdroppar i pannan.
Tre minuter kvar, åhörarna såg vårt kämpande och jag försökte andas medan jag förklarade att Hoppsan-vad- jobbigt- det- är- med- teknik- som- inte- funkar.
Så var det dags att ta ett beslut.
Skulle jag säga ”tyvärr inställt” eller åtminstone försöka göra nåt bra av det ändå?
Valde det sistnämnda.
Det var en utmaning att förklara en bild i ord. En bild är ju ofta talande eller skämtsam, och allt gick inte att ta med.
Någon gång gick arrangören omkring och visade en bild för åhörarna från dataskärmen direkt, och det är ju inte samma sak, men det gick.
4 datorer, tre sladdar, 2 projektorer, 5 personer som slet sitt hår.
Varför gick det inte?
När jag kom hem gjorde jag ett nytt försök.
Riggade upp projektorn, satte in sladden i datorn och klickade fram bildspelet.
Inga problem, allt gick igång utan ett knyst.
Hm.