Alla i min klass är bra på att skriva.
Det är så coolt att läsa varandras alster.
Upptäcka att det finns en stark gemensam nämnare som egentligen bara handlar om att sätta ihop 28 bokstäver i olika kombinationer.
Förra gångens skrivuppgift innebar att på 10 minuter rafsa ner en kort story i ett blädderblock, och utgångspunkten var ett utdelat kvitto på sju produkter från en mataffär.
– Alla produkterna ska vara med i berättelsen, man ska få känslan av stress men du får inte nämna ordet stress. Varsågod, skriv!
Det gäller att fokusera men inte tänka så mycket, det hinner man inte. Bara få ner på papper. Sammanhang, skapa en berättelse.
Min blev så här:
Lisa Karlsson suckar och himlar med ögonen när hon lastar upp varorna på rullbandet vid kassan.
”Nu glömde jag igen, tänker hon. Jag glömmer varje gång. Det ligger säkert 20 bärkassar innanför dörren hemma. Jag kunde ju återvinna dem istället för att köpa ny varje dag”.
Egentligen hade Lisa planerat att laga till en näringsriktig middag idag. Hennes make och hon har ju ändå bröllopsdag.
Men när maken ringde vid 16-tiden och berättade att han skulle bli sen och dessutom inte nämnde bröllopsdagen ändrade hon sig.
Istället bestämde hon sig för att sitta kvar och ta tag i de 15 olästa mejlen i inkorgen som var flaggade.
Efter tre svar kom hon på att hunden skulle hämtas senast klockan 17 och innan dess var hon tvungen att hinna handla.
Hon slet åt sig väskan, sprang nerför trapporna och in i mataffären som låg precis bredvid kontoret.
En äldre dam med ferrariröd rollator tog sin tid genom grindarna men hon sneddade förbi henne, grep tag i en varukorg och med flackande blick hittade hon kvällens middagslösning.
Ett halvt kilo potatis, rostad lök som var på extrapris: 2 för 15:- och ett paket ägg. Ett paket wienerkorv och ett paket knäckebröd avslutade spontanshoppingen.
”Drickyoghurt är nyttigare än vin, men inte lika gott” tänkte Lisa för sig själv.
Hon tog en bit godis från lösgodispåsen hon egentligen tänkt spara till kvällen.
– Grattis på bröllopsdagen, sa hon högt för sig själv och hoppades ingen hörde.
Igår fick vi se en liten snutt av en film, och utifrån den beskriva stämningen. Också det på 10 minuter.
Det är inte alls så att man känner sig nöjd, men det är heller inte meningen. Det handlar om att formulera sig snabbt, och att hitta väsentligheterna.
Det är där utmaningen ligger.
När jag själv läser texter tänker jag ofta ”jaha?”. Och det är ju inte så konstigt, alla som gått i skolan kan ju skriva och läsa, det ingår på n´åt sätt när man är över 7 år.
Men som jag sagt innan, att skriva och få det att bli MER än ”jaha?” är det som triggar.
Ofta lyckas man inte alls, ibland går det bättre, och vissa texter blir WOW.
Ungefär som vilka andra talanger som helst. Alla kan sjunga, fast det låter inte alltid lika bra. Alla kan måla en tavla, fast en del tavlor berör mer.
Att bara ha talang räcker inte heller, man måste träna, träna och träna.
Ju mer man tränar ju bättre blir man. Vare sig man idrottar, sjunger, målar eller skriver.
Just nu tränar jag så mycket på att skriva så de till och med kommer ut verbalt på nätterna.
Jag pratar mycket i sömnen säger Tony.
På bloggen tänker jag däremot inte lika mycket exakt på formuleringar och ord. Det är skönt.
Att skriva blogg är avslappning