Nä, jag är inte gravid

Under serveringen går man inte på toa. Man får snällt vänta. Annars får ju resten av kollegorna stå där och vänta, eftersom alla gör något och det ska ske samtidigt. Men så någongång, så är det kris, och då måste man. Som för mig.

Strax innan kaffeserveringen efter maten kände jag hur det gjorde ont i magen, och misstänkte att jag kanske fått mens lite tidigare än jag skulle. Därför ursäktade jag mig till kollegorna och smet iväg några minuter, för säkerhets skull, liksom.

När jag kom tillbaka undrade de hur det var fatt, om jag var dålig eller så, medan någon undrade ”fick du mens eller?”. (Ja, det är ju lika bra att fråga, eller hur? Och det var lika bra att svara sanningsenligt att det egentligen inte var tid, men att jag fått ont i magen, men att det ju faktiskt kunde vara den där kyckling-paninin jag åt på flygplatsen också)

-Bra, skrattade någon , då har vi koll på dina cykler!

-Eller du kanske är gravid? undrade någon annan, vilket fick mig att fnissa till.

-Sure Sherlock…! sa jag.

Något senare i pausen skulle fotografen ställa några frågor som hon skulle spela in på band och medan hon intervjuade mig såg jag hur stewarden skrev något på en lapp som hon höll upp bakom fotografens huvud medan jag blev intervjuad och skulle vara seriös.

”ÄR DU GRAVID” stod det på lappen, och det var inte helt lätt att låta bli att gapskratta åt tilltaget. Jag gjorde ett internationellt tecken som betyder ”vill du vara snäll att ta ner den där lappen och gå och gör en kanna kaffe eller nåt”. (Det beror på sammanhanget vad tecknet betyder. I trafiken kan det betyda ”du kör som en gris” till exempel;) )

Detta är en av anledningarna att jag älskar mitt jobb så mycket. Jag har kollegor som alltid orkar det där lilla extra som ger energi och som får en på gott humör.