Börjar skolan 10 idag och hade tänkt träna imorse, men bestämde mig för att slappna av med morgontidningen istället. Det är inte så många minuter i veckan jag har till förfogande för mig själv så jag gjorde den prioriteringen.
Men naturligtvis kan jag inte låta bli att läsa kritiskt, varför det egentligen inte blir så avslappnande som jag hade föresatt mig. Eller vad säger ni om följande – i en artikel om socialdemokraternas nya ekonomiska talesperson Magdalena Andersson- där det står ”Fakta S-politik”:
Magdalena Andersson vill:
* diskutera sysselsättningsmål
* vässa arbetsmarknads-och näringspolitiken
* använda SBAB för att pressa boräntor
* inte avskaffa RUT
* inte återinföra fastighetsskatten
* inte avskaffa jobbskatteavdragen
* Hon kan inte svara på när skatteklyftan mellan pensionär och löntagare har täppts igen
Jag läser och kan bara hitta en enda sak hon vill, och det är pressa boräntorna. Att ”diskutera” och ”vässa” är flummigheter, och att få veta vad hon inte vill är ointressant i det hänseendet att den listan kan göras hur lång som helst. (Hej. Jag heter inte Elsa)
Kanske vill hon markera vad hon inte vill eftersom det finns splittringar inom partiet i de frågorna, och kanske är journalisten finurlig och skriver såhär för att lägga orden i munnen på oss läsare?
En annan sak jag lade märke till var insändarsidan, där en politiker skrev ett genmäle till en annan politiker. Inte helt ovanliga formuleringar som ”…svårare än så är det inte” eller ”…vad är det som är så svårt att förstå?” gick att läsa.
Det är en annan käpphäst jag har, i det svåra ämnet kommunikation. När någon uttrycker det ”Svårare än så är det inte”, så menar den ”Du är dum i huvudet som inte ens förstår så här enkla saker”. Och när någon uttrycker sig så är det ett bevis på ett infantilt tänkande eftersom så gott som alla ämnen i hela världen är mer komplicerade än svart eller vitt, och inte heller ska förenklas. När någon har en annan åsikt, har den det för att den troligen ser fler sidor.
Vad är det som är så svårt att förstå? – har samma innebörd. Och svaret på frågan är: Din åsikt förstår jag, men förstå du min eller har du inte förmåga till ett större tänk än ditt eget?
Att retoriskt försöka övertyga någon om förträffligheten i det egna förslaget är vad politik handlar om. Men att använda härskartekniker och mästrande ordalag känns sunkigt.
Lyckas inte alltid själv, men är medveten om det. Jag ramlar också lätt i fällan att bemöta härskare med härskartekniker, men när man tänker på det och anstänger sig att svara på annat sätt blir oftast resultatet att man vinner en debatt istället. (Om det nu är vad man vill…;) )