Diskuterade facebook, med en person som inte vill vara där.
De vanliga argumenten mot, är att det är ytligt och falskt, att alla ”är så lyckliga hela tiden”.
Jag håller inte med.
Mina vänner är inte alls så lyckliga hela tiden, men när de är det så är det väl fint att få skriva om det?
Var annars kan man fokusera på det positiva och få ryggdunkar genom ett Gilla, för en nedtecknad mening eller en publicerad bild?
Att tycka det är falskt att säga ”jag mår bra, jag är lycklig idag”, är det inte att låta Jante få ta alltför stor plats?
Om någon har tränat, gått ner i vikt, lagat mat, fått ihop en parmiddag: är det inte härligt med ett forum där man kan dela glädjen?
Eller är det bättre att sura och säga ”Jag vågar vägra. Vad falska dom är. Jag bryr mig väl inte om nån annan är glad eller ej”.
Emellanåt är jag låg, saknar energi, är lat och på dåligt humör. Skriver jag det får jag en massa pepp och så känns det bättre. Men då är det väl fint att kunna vara nöjd också, att tillåta sig vara glad? Eller ska man säga:
– Ja, nu ja. En liten stund är jag kanske glad, men det går nog snart över.
Sen kan man ju ställa in vilka man vill ska få del av uppdateringen, och den som läser kan stänga av prenumerationen om det inte passar.
Det är ju mycket enklare än IRL, kan man säga.
Jag tycker det är fint att få vara del av människors liv på andra sidan jordklotet jag annars hade tappat kontakten med och med vänner vars vardagsliv plötsligt berör mig mer nära.
Men det är ju jag.
Personen jag talade med idag hade en motsatt uppfattning.
Ok det också.