Jag har just pratat i telefon i en timme och 13 minuter i sträck, med en för mig främmande kvinna. Åtminstone var hon det för en timme och tretton minuter sen.
Tack vare ett litet upprop på LinkedIn som hennes man svarade på (också för mig främmande, men jag är honom mycket tacksam) – har nya möjligheter till verksamhet öppnats upp.
Ibland är nya möjligheter till utvidgad verksamhet bara en timme och tretton minuter bort.
Det är ju inte så mycket.
Hennes mamma visade sig ha varit flygvärdinna på SAS.
Hon berättade att hennes mamma fick otroligt mycket rosbrev från passagerare som uppskattade henne, och hon fick då frågan från andra:
-Vad är det du gör?
-Äsch, svarade hon, jag gör inget särskilt. Men jag älskar det.
Det uttrycket är härmed adopterat.
Mitt nya motto.