Fick ett sms av Åsa som hade landat från Bangkok, tidigt lördag morgon: ”Vaken?” och ett några minuter senare ”Vad trög jag är, du har ju jobbhelg. Väckte Tony men ville inte hänga mangon på dörren”.
Fatta, hon hart köpt mango till mig! Nu när jag saknar långlinjerna tyckte hon jag skulle ha ”lite långlinje”, haha, hon e bara för go!
Träffade också en annan flygvärdinnekompis som jobbar på TuiFly, och som sov i Köpenhamn efter att hon landat från Phuket igår och skulle flyga hem till Stockholm idag. Hon messade igårkväll och undrade om jag möjlighen också var i Köpenhamn idag på förmiddagen, och minsann hade jag matstopp mellan 7.30 och 8.30 imorse! Jag ringde henne när jag landat och ni vet hur det är när man pratar i mobil och det ska kopplas över Sverige fast man är i Danmark, det kan vara lite dålig ljudkvalitet så man skriker möjligen lite grand när man pratar. När hon svarade stod jag på basen och det första jag frågade var:
-HEEJ!!! ÄR DU PÅKLÄDD???
Tre personer i min omgivning tittade lite märkligt på mig och det såg ut som de tänkte ”Är det inte lite tidigt att prata så en söndagsmorgon, och ärligt är du inte lite för gammal att hålla på med den typen av samtal…”
Vi tog en kaffe på Starbucks och hade lite allvarligheter att diskutera, eller som jag uttryckte det ”Vi går hardcore direkt, vi skippar artighetsfraserna. Vi har bara en timme, jag börjar, du svarar ja och nej, och det spelar ingen roll om det passar in eller ej”.
Ett omvälvande samtal, och kortfattat kan sägas att jag tack vare henne har fått mycket att tänka på, och måste skärpa mig på en del punkter. Vardagslivet tar ibland över och tar för stor plats, och man kan behöva påminnas om att det är festen i vardagen och små saker som gör skillnaden mot att orka eller att inte göra det. Tony är duktig på att komma ihåg, jag är duktig på att säga ”sen, jag ska bara…”.
Och jag måste skärpa mig på den punkten.