http://www.expressen.se/resor/1.2464028/passagerare-pa-tva-charterflyg-matforgiftade
När jag var gravid med första barnet började jag kräkas ungefär i vecka 5. Sen kräktes jag och slutade inte förrän någon vecka innan förlossningen.
Med barn nummer 2 blev det ännu värre, jag hade det som kallas ”hyper emesis” och var inlagd på sjukhus fem gånger under graviditeten. Jag kräktes mellan 5-8 gånger om dagen och vaknade till och med på nätterna för att kräkas. Skillnaden mot när man har tex maginfluensa är att när man kräkts då, så mår man lite bättre en stund. Det gör man inte när man är gravid, då kräks man men mår exakt lika illa efteråt.
Jag fick dropp, daglig akupunktur på barnmorskemottagningen och gick på näringsdryck hela graviditeten, och åt nästan ingenting förutom detta. Ibland åt jag frukost, men lärde mig snabbt vad som var äckligt att spy upp (fil till exempel, det blir grynigt) medan vad som var ok (juice, smakar likadant när det kommer upp igen).
Sista kräkningen var några timmar innan hon kom ut, en liten rund typ på 4,2 kilo. Hon hade ialla fall fått vad hon behövde, det var ju tur.
Man blir på allvar dum i huvudet av att må illa i 8 månader. Jag hade konstiga tankar om att jag nog inte orkade leva, jag irriterade mig fruktansvärt på dem som inte förstod, i min omgivning (hur skulle de kunna det om det inte varit med om det?) som trodde att jag simulerade, eller låtsades förstå men ändå tyckte att jag kunde ”anstränga mig lite”. Tony drog ett tungt lass och han såg hur jag mådde. Vi hade en bidé på den tiden, vår lille son var 1 år och ”härmade” sin mamma, han stod och låtsaskräktes vid bidén medan jag hängde över toalettstolen.
Jag klarade inte byta blöja utan fick köra honom till dagmamman i tid så hon fick fixa det, och så var han där till efter lunch så jag kunde sova på förmiddagen. Jag kunde inte gå ut i köket, något luktade där , ingen annan förstod vad jag menade, och trots att att det bara fanns mjölförpackningar olikn i kylen kunde jag känna nån form av lökdoft vilket fick mig att hulka och spy.
Jag körde en dag förbi Zoegas kafferosteri i Helsingborg, och fick tvärnita utanför McDonalds och spy på gräsmattan bortom parkeringen. 8 månader var en lång tid.
Jag har sen detta hände haft extremt svårt med kräk, till och med mina egna barns. Minsta kräkstank får mig också att kasta upp, och det är ett handikapp i mitt jobb där folk kräks ombord ibland. Jag fixar det inte, och det gör också att jag aldrig skulle klara jobba i sjukvården till exempel. Jag har ibland funderat på om ens detta jobbet är möjligt att ha med detta handikapp, men för det mesta finns det någon ombord som inte har det lika illa som jag. Jag är alltid tacksam och förklarar också att det inte är av bekvämlighetsskäl.