Både jag och Tony är mentorer till varsin adept, på en lokal fristående gymnasieskola här i Helsingborg.
Det är ett intressant uppdrag, och det är mycket hedersamt att få ta del av en annan ung människas liv, och genom att agera bollplank och rådgivare vara ett extra stöd det år i livet som kan vara det mest omvälvande, då beslut ska tas som kan ha stor betydelse för framtiden.
I slutet på terminen ordnas en middag för mentorer och adepter som avslutning, och denna middag var ikväll.
Elever från skolan har hand om serveringen, skolans kockar har lagat maten, och det är lite sentimentalt att säga tack och adjö till sin adept efter ett år av samtal och massor av kaffedrickande.
Jag var tveksamt att säga ja till uppdraget när jag blev tillfrågad för två år sen för att jag kände att tiden inte skulle räcka till. Och det man tar på sig ska man utföra. Jag bestämde mig för att prova ett år, och det var så roligt så jag tackade ja även för detta året och även för kommande.
Ett möte i månaden, och möten som ger avtryck för livet för oss båda, det är väl fantastiskt?