Många UM

Sommartid har vi fler UM (Unaccompanied minor, ensamåkande barn) än vanligt.

Många är visserligen vana resenärer som exakt vet hur allt går till och om man undrar om de åkt ensamma förr tittar de som om man är ett ufo och svarar:
– Eh, jaa…mååååånga gånger!!!!!
De träffar man oftast på de lite kortare destinationerna som inrikesflygningar eller Polen, Tyskland eller Litauen.

Hade en liten pojke en gång som skulle flyga till Chicago för första gången ensam, han var runt 8 och hade uppenbart fått tydliga förhållningsregler av sina föräldrar, han satt som ett ljus. Pratade med honom flera gånger under flighten och kollade så han drack tillräckligt till exempel. Men han satt med sitt spel och sov lite grand efter han tittat på film. Så strax innan landning kallade han när jag gick förbi:
-Du, sa han, får man gå på toa?

Lille gubben…

Andra barn skulle nog en del föräldrar bli förvånade om de såg ombord. De agerar troligen inte alls som de fått förmaningar om.
Ett syskonpar som pendlade regelbundet, såg jag vid ett par tillfälle på samma sträcka. De fick leksaker som de tittade på och sa ”Såna har jag redan. Typ 100 stycken”.
De ringde på klockan i ett och domderade ”Kan du hämta ett glas vatten till mig? Har du en kudde? Vilken tid landar vi”. Käkade kex som låg i stora smulhögar när de gått av. Satt och puttade på varandra och skrek högt.

Då får man gå in och vara lite extramamma och berätta att det finns vissa regler som gäller på ett flygplan, och det är viktigt främst för att de kan vara ett hinder i en nödsituation om de inte känner respekt för personalen. Om de inte lyder order då kan de hindra en evakuering, vilket kan äventyra säkerheten.

Men för det mesta träffar man goa ungar, som jag inte avundas ett dugg. Det kan inte vara helt enkelt att ha en förälder så långt borta så man inte kan träffas så ofta…