Jag är sällan eller aldrig inne på insändarforum på nätet, det vill säga sidor där vem som helst kan skriva vad som helst i kommentarsrutor.
Detta av två anledningar. För det första har jag inte tiden. Eller rättare sagt, tiden jag har prioriterar jag annorlunda och till andra saker.
Jag har inget emot att spendera en timme vid Facebook, det är ju givande att se vad mina vänner hittar på och läsa hur de har det. Det anser några vara tidsspill, men det tycker inte jag. Hinner jag inte träffa dem IRL ses vi åtminstone på Facebook.
Andra anledningen är att på forum skriver mestadels anonyma män med alias som A, B, Anders1 eller Skattebetalare, och vem dessa personer är bakom sitt alias är hemligt.
Och det är ju klart att det har betydelse vem som har en åsikt. Yttrandefriheten gäller alla, men en kommentar i ämnet vårdfrågor skriven av en läkare väger tyngre än en från Niklas 16, Slottsskolan. Så att säga.
Likaså i flygfrågor.
Att diskutera EU-Ops med en anonym person, vars erfarenhet av flyg består i en charterresa som passagerare en gång på 70-talet, är inte så intressant så jag vill lägga tid på det. Ett anonymt alias som ”A” säger mig bara att ”här är en person som tycker något om något”. Det tar tid att ta reda på om det blir ett utbyte eller ej, för ofta består kommentarerna av påhopp av oliktänkande, inte sakliga diskussioner. Det hade kanske kunnat vara intressant, men är det oftast inte.
För tydlighets skull vill jag också upprepa att en blogg till skillnad från en journalistisk text, är en personlig betraktelse. En journalistisk text är objektiv.
Med objektiv menas att journalistens personliga tyckande inte finns beskrivet i en journalistisk text. Finns det ett ”jag tycker” med i en text är det i så fall en krönika, och då står ordet ”krönika” någonstans ovanför texten. En journalistisk text är dock vinklad, det vill säga, det är årsdag av något, det är en nyhet, det är som i granskande journalism ett ämne med en tes som beskrivs och så lägger man fram ”bevis” och någon får försvara sig. Att berätta vad som hänt är objektivt, men hade journalisten sagt ”jag tycker det är för jäkligt att politikerna dricker sprit och bor på lyxhotell för skattepengar” hade hen varit partisk. Det kan jag däremot göra som bloggare.
Som bloggare kan jag berätta vad jag tycker om Ryanair, EU-Ops eller välja vilka ämnen jag har lust att ta upp. Jag är inte kundtjänst, jag är inte representant för någon, jag utgår från mig själv.
I morse när jag öppnade datorn hittade jag förresten en bild. Den sammanfattar ganska bra det här:
