Uppe innan 04, tre av de senaste fem dagarna. Det är inte min cup of tea, och jag försöker på alla sätt lägga biddingen för att få flyga kvällsflygningarna men lyckas uppenbarligen inte riktigt. Vi har flugit österut till Gdansk, Vilnius och Palanga, och i Litauen är det en timmes tidsskillnad vilket gör att morgnarna känns extra tidiga. När planen går 06 lokal tid är den 05 i Svedala, och idag när jag drack min femte kopp kaffe var klockan bara 08 men jag hade varit vaken i 4 och redan jobbat första tredjedelen av dan.
Min kollega döpte om oss redan vid briefingen till ”Helga och Svetlana” eftersom det skulle smälta in tänkte hon, och på nåt sätt kan en sån enkel liten detalj försköna tillvaron på ett upplyftande sätt. Till exempel i taxin gick det inte att fälla sätet, och där satt jag i baksätet och kom ingenstans.
-Å oh, sa jag, Svetlana has a problem…
När man äter frukost den tiden är det många timmar tills man är hemma, och jag var hungrig så magen skrek strax innan lunch. Jag gick ut i cockpit och undrade om de möjligen hade lämnat någon liten marmelad eller smörpaket jag kunde få, från sina uppätna matboxar. Och minsann, ett par skivor ost och lite marmelad delade vi och käkade på rågbröd och det hjälpte blodsockret upp en bit. Kapten frågade när vi hade markstopp om vi fortfarande var hungriga, men sprang iväg innan vi hann svara och köpte 4 X Burger King-meals till oss och sig själv och styrman. Jädrar vad gott det smakade! Och vilken kollega!! Vi gick ut och skulle betala honom innan landning, och undrade om han var gift, och lade till att om han nångång skiljde sig kunde han ju ringa:)
Vi är nog generellt rätt bra på att ta hand om varandra, men det här var outstandning. En lång arbetsdag blir helt enkelt mindre lång när man jobbar med schyssta kollegor:)