Jag träffade en afgansk pojke som heter Mohammad och han berättade sin historia för mig.
Därefter gick jag hem och skrev ner hans historia tillsammans med en egen reflektion (det kan man göra i artiklar på Facebook och blogg till skillnad från om jag skulle skriva den för en tidning. I en nyhetsartikel är journalisten/skribenten anonym. Inga ”Jag tycker”).
Därefter gick jag hem och skrev ner hans historia tillsammans med en egen reflektion (det kan man göra i artiklar på Facebook och blogg till skillnad från om jag skulle skriva den för en tidning. I en nyhetsartikel är journalisten/skribenten anonym. Inga ”Jag tycker”).
Inlägget handlar alltså om 1) en specifik pojke 2) en kritik mot vår regering som inte gör sitt jobb bra.
För många år sen stängde jag av kommentarsfunktionen på denna blogg av ett skäl: trollen. Jag blev till slut cynisk över hur många det fanns vars enda livsuppgift var att förpesta nätet med dumma kommentarer.
Trollen är alltid anonyma, på Facebook gör de en falsk profil med en tecknad figur eller kändis som profilbild. De heter nåt som ”Jesper Andersson” och de skriver inte kommentarer för att de tycker något utan för att få uppmärksamhet. Det kan vara saker som ”Jag tyker brudar ska stå vid spissen o föda barn o alla uttlänningr ska skikas hem har vi inte åsikysfrihe eller?????????”
Artikeln om Mohammad delades en hel del på Facebook, och ett offentligt inlägg ger alla möjlighet att kommentera. Här kommer vi till nästa hang-up. Bara för att man har möjlighet att tycka BEHÖVER/MÅSTE man inte göra det. Yttrandefrihet innebär också att man kan låta bli att yttra sig.
De allra flesta förstod faktiskt vad inlägget handlade om (se punkt 1 och 2 ovan). Alltså att det INTE var ett allmänt politiskt ställningstagande som handlade om alla afghanska ensamkommande, ingen hållning för eller emot invandring eller att alla bör få stanna.
Sen fanns det ju några andra. De stack ut.
Typ den här: ”Skicka hem dessa afganistan pojkar direkt, dom behöver ledarskap av mamma pappa, sitter ljuger om ålder, afghaner knarkar mest herion i världen våldtar rånar folk, fråga Rinkeby polisen har massor av problem med afganistan pojkar, starka knark herion etc etc, skicka hem dom direkt till vuxet ledarskap, dom sitter lurar i Expressen Aftonbladet journalister och denna stackars kvinna som blir rundad. Nej skicka hem dom direkt så mamma och pappa leder dom i framtiden, löjliga Sverige, vi kan ju inte fostra afganistaner pojkar det fattar väl alla normal smarta, föräldrar fostrar sina barn alltid bäst”
(Skribenten har en anonym profil)
En annan har en öppen profil och jag valde att diskutera. Han ifrågasatte innehållet och han ifrågasatte indirekt mig genom att kalla mig naiv. Honom svarade jag:
”Låt oss tänka ” tänk om…”. Tänk om det han säger är sant. Tänk om han är 17. Tänk om du missbedömer hur hans händer ser ut. Tänk om han blir utvisad och dödad. Tänk om du har helt fel, och hans liv tar slut? Är inte den tanken värre, att kanske ha bidragit till någons död än att riskera vara naiv? Jag är över 50 och har jobbat med människor i hela mitt liv, tänk om jag kanske har ett bra, trovärdigt omdöme?
Igen: jag porträtterar en person och anklagar den sittande regeringen. Just för vad du skriver- bristande principer.”
Igen: jag porträtterar en person och anklagar den sittande regeringen. Just för vad du skriver- bristande principer.”
Skribenten svarar:
”Sen, man kan tänka på så set också: tänk om han stannar och våldtag flicka från din grannskap. Tänk om han mördar en pojke pga en cykel, tänk om han setter en bomb i kyrkan nära dig, tänk om han misshandlar en äldre dam pga hennes plånbok… Skulle du känna dig skyldig, naiv och lurad?
Tänk om du har fel och gör allt detta för att du ska må bettre och känna dig värdefull .”
Tänk om du har fel och gör allt detta för att du ska må bettre och känna dig värdefull .”
(Man kan ju ha olika utgångspunkter i sitt tyckande liksom)
Själv brukar jag tänka innan jag publicerar:
1) Bidrar det jag nu tänker publicera, till något? Blir någon glad (vill jag det), ledsen (vill jag det), lär jag någon något (vill jag det) eller har jag något att berätta som andra kan bli berörda av?
2) Vilket forum skriver jag i? Vem är läsaren? Vad ska läsaren göra med informationen/texten?
3) Är det sant? Har jag kollat källor om jag länkar/hänvisar?
4) Har jag läst igenom så jag inte upprepar mig själv för mycket, har jag kollat stavningskontrollen om det är slarvfel?
2) Vilket forum skriver jag i? Vem är läsaren? Vad ska läsaren göra med informationen/texten?
3) Är det sant? Har jag kollat källor om jag länkar/hänvisar?
4) Har jag läst igenom så jag inte upprepar mig själv för mycket, har jag kollat stavningskontrollen om det är slarvfel?
Man får tycka som man vill, men bäst vore det om alla tänker som jag när det kommer till etik på nätet.