Vad är det som gör att vissa saker benämns roligt och andra tråkigt och andra jaså?
Jag vet inte om jag har 100 % rätt men i väldigt många fall handlar det om attityden till det.
Det har hänt att jag haft föredrag för gymnasieelever och de sitter som stone-faces allihop. Ingen drar på smilbanden, alla har ett transparent ansiktsuttryck som inte avslöjar något om vad de tycker. Jag har blivit så nervös så jag försökt kompensera genom att prata ännu fortare. Utan effekt. Det känns förfärligt och självförtroendet åker i skorna.
Andra gånger har jag varit på skolor där elevernas entusiasm smittat ända från välkomnandet och fnittret legat kvar medan de gått ut från salen. Jag har fått tillbaka energi för en hel vecka, och tänker att ”det här blir svårt att toppa”. En härlig känsla.
Jag var lättpåverkad när jag var i den åldern, hur andra agerade betydde mycket för hur jag själv gjorde. Fanns det någon person i sammanhanget som var ”ledare” och satte dagordningen var det ännu svårare om denne någon var en surfis. Det är lätt att säga att man inte bryr sig om vad andra tycker, men i verkligheten apar vi efter och påverkas vare sig vi vill eller ej.
Ju äldre jag blivit ju mindre känner jag efter, det är en stor fördel att bli äldre. Jag väljer själv hur jag vill vara, och vill jag vara glad även om ingen annan är det så blir det så. Det är jag och bara jag som avgör om det jag gör benämns roligt, tråkigt eller jaså.
Igår var jag och Tony bjudna av våra vänner på Allsång på Väla Köpcentrum.
Erkänner, vid frågan hann jag tänka en kort nervärderande tanke om konceptet Allsång. Ärligt talat, är jag inte för ung att gå på Allsång?
Men efter ett par sekunder tänkte jag om.
”Självklart, det är ju en jättebra idé. Det har jag aldrig tänkt på”.
Jag bestämde mig att ha kul och jag hade inte bara kul jag hade jättekul. Jag sjöng möjligen i både fel tonart och tempo men det gjorde ingenting, vi skrattade och sjöng och grät en skvätt till Nu tändas tusen juleljus. (Eller nä, grät gjorde vi inte, det bara såg ut så för att vi skrattat så mycket).
När jag börjar flyga igen kanske jag rentav ber passagerarna lossa slipsknuten och släppa loss och köra allsång i högtalarsystemet nästa jul. Det hade väl varit nåt att skriva hem om?;)