För några år sen öppnades en bakluckeloppis här i stan.
Flera av vännerna åkte dit med sina bilar fulla av porslin, avlagda kläder och moster Karins gamla hötorgskonst.
När platsen betalts i förskott med 150 spänn från den medhavda växelkassan kunde kommersen börja.
– Levis-jeansen? 50 kronor.
– Du får 30!
– Nä, det är för billigt, men ok 40!
-Taget!
Äggkoppar, snapsglas och den slitna Tupperware-kannan i plast bytte ägare och väl hemma räknade vännerna ihop mynt och sedlar och hade gjort sig en liten hacka. Återvinning är bättre än att slänga, och vinsten investerades antingen i nya inventarier eller skänktes kanske till välgörenhet.
Sen hände något efter något år. Vännerna berättade oberoende av varandra att det inte längre var lönt. Kunderna som var där bjöd aldrig mer än 5:- oavsett produkt, och oftast bara 1 :-.
-Vad ska du ha för tavlan där?
– 100:-
– Du får 1 :-
-Äsch, då får den åka med hem igen.
De som nu säljer på loppisen bryr sig inte ens om att packa ner och ta med grejor som är värda något, utan det är mest söndriga leksaker och gratisglas från någon hamburgerkedja. När platsen är betald har säljaren fått in 20:- för besväret att packa och stå en dag på loppis.
Kunderna blir också färre eftersom de flesta inte tycker produkterna som säljs är attraktiva och går inte dit. Det blir en cirkel av förlorare. Få säljare, oattraktiva produkter, få kunder och de som kommer vill inte betala för produkterna utan ha det ”gratis”.
Det är ungefär såhär jag ser utvecklingen också i flygbranschen.
Alla vill sälja biljetter billigast, men kunder som vill ha kvalitet då? Var ska de handla om allt som inte är lågprisbolag har lagts ner?