I politiken är det bra med gott samtalsklimat och kompromissvilja eftersom all politik innebär kompromisser. Man gör alltid överenskommelser mellan partier och förhandlar sig fram till något som sällan till hundra procent är något enskilt partis politik, utan en blandning av olika hjärte-och knäckfrågor.
Vissa frågor går att kompromissa, medan andra inte går att kompromissa, och därför har Löfvens flummighet om vem vill regera med om han vinner valet betydelse.
Om (s) kan tänka sig att regera till exempel med vänsterpartiet, som varit tydliga med att de vill förbjuda allt vinstuttag i skolor och omsorg, så kan det innebära att (s) måste kompromiss i just den frågan, och det är en möjlig effekt om jag lägger min röst på (s). Om jag vet från början att de tänker regera med (v) tar jag ställning till det redan när jag röstar och väljer annat.
Om de å andra sidan kan tänka sig att regera med (fp) eller (c) är saken en annan, det kan bli en intressant konstellation som i så fall är bättre för Sverige och företagandet på det sätt jag ser saken.
Men som väljare vill jag veta. Jag vill inte köpa grisen i säcken.